Vi kan se att det Första Stora Budet är föregått i det Första Budordet. Tron i sin helhet föregås på fruktan och dyrkan av den Ende Sanna Guden. Han uppenbarade sig själv i Hans lag på berget Sinai genom Yahovahs Ängel, som var elohim vid Israels ledning. (Sak 12:8).

Andra Mosebok 20:18-21 ¹⁸ När folket blev vittne till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken från berget darrade de av fruktan och höll sig på avstånd. ¹⁹ Och de sade till Mose: ”Tala till oss du, så skall vi lyda. Men Gud får inte tala till oss; då kommer vi att dö.” ²⁰ Mose svarade: ”Var inte rädda! Det är för att sätta er på prov som Gud har kommit, och för att ni alltid skall frukta honom och inte synda.” ²¹Och folket stod på avstånd medan Mose gick upp mot töcknet där Gud var.

Därför sattes Guds kraft framför dem som ett exempel för de hade inte den Helige Ande, och kunde inte som ett folk, vandra av tron allena.

Det odelade Ordet

Guds ord är odelat och leder till rättvis bedömning och korrekt avvägd sanning (Lev 19:36-37). Vi skall hålla samtliga av Hans föreskrifter, för Han är Herren som helgar oss, ty Han har utvalt oss att vara Hans folk (3Mos 20:8; 22:31-33; 5Mos 7:6-8; 8:1-18; 10:14-17; 11:1-8; 13:18; 26:16-19).

Herren vår Gud är en förbrukande eld och Han föregår oss för att frälsa och skydda oss. Israel brog in till Egypten som 70 människor och nu är vi en mångfald på jorden. (5Mos 9:1-6; 10:21-22)

Lagen om Delaktighet i Förbundet

Lagarna som berör delaktighet i Herrens förbund finns upptagna, eller påvisade i de följande skrifterna.

[2Mos. 20:1-3; 1Mos. 17:1, 9, 14; 18:17-19; Rom. 4:9-12; Kol. 2:11-13; Lev. 12:3; 2Mos. 12:48-49; Luk. 1:59; 2:21, 24; Fil. 3:5; Gal. 2:3; 5Mos. 10:16; Jer. 4:4; 6:10; Rom. 2:28-29; Kol. 2:11; 3 Mos. kpt. 12; 2 Mos. 40:12; 3Mos. kpt. 15; 16:26, 28; 17:15; 22:4, 6; 4 Mos. 19:8; Hes. 36:25, 26; Jer. 31:31-34; 2Mos. kpt. 12; 13:1-10, 11-16; 4Mos. 9:1-14; 5Mos. 16:3, 4; 2Mos. 23:18; 1Kor. 5:7, 8; 1Mos. 15:1-21; Joh. 15:13; Rom. 6:23; Ps. 49:7, 8; 3 Mos. 17:11; Mark. 10:45; Apg 20:28; Jn. 10:17-18; Luk. 22:37; Jes. 53:12; 1Kor. 11:27-30; 1Mos. 9:5, 6; 2Mos. 13:1, 2; 5Mos. 15:19-20; Rom. 11:16; 2Mos. 4:22, 23; 5 Mos. 14:23; 15:19-22; 23:8; 3 Mos. 23:10, 17; 5Mos.26:1-11; Rom. 8:13; 11:16; Rom. 8:23; Upp. 14:4; 2Mos. 9:29; 5Mos. 10:14; Ps. 24:1; 1Kor. 10:26; 2Mos. 36:3-7; 3Mos. 22:21]; (jfr uppsatsen The Covenants of God [152]).

Perfektion

Gud sade till Abraham att han var den Allsmäktige Guden och befallde Abraham att vandra före Honom och att vara ofövitlig (1Mos 17:1).

Han skall vara känd genom Hans nman såsom Yahovah (2Mos 6:3, 'Herren' i svensk översättning). Alla varelser är underställda den högre kraften och vi är bestämda att vara Hans folk (Rom 13:1-6).

Det Första Budet och Shema Israel

Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. (5Mos 6:4) (Yahovah Elohenu (är) Yahovah Echad) Yahovah Elohenu är Yahovah den Enade; som den första eller ursprungliga, den Främsta Yahovah (jfr Strongs Hebrew Dictionary SHD 259)

För att kunna ta del i förbundet, krävs att vi skiljer oss själva i dyrkan, så som Abraham var tvungen att göra. (1Mos 12:1) Vi förutsätts att dyrka och tjäna Honom (5Mos 10:12-13; Matt. 22:37; Mark 12:30; Luk. 10:27). Gud är vår konung, men vi är bundna av Hans lag och vi skall inte göra det som syns rätt i våra ögon (Dom 17:6; 21:25; 5Mos 12:8)

Guds förtjänster genom Sonen är bestämd ur Skriften (Ps 2:11-12)

Herren är konstant och förändras inte (Mal 3:6)

Vi bär blå band som en påminnelse om Lagen och som ett tecken på vår trofasthet till Gud (4 Mos 15:37-41) (jfr uppsatsen Blue Ribbons [273]).

Guds Lag skall vara bundet till vårt hjärta, som en kännemärke mellan våra ögon och våra händer (5Mos 11:18-20). Detta kräver konstant och oupphörliga studier. Dessa är inte fysiska symboler.

Herren är sen till vrede men Han kommer inte att frikänna den syndige, och Han är en svartsjuk Gud (Nah. 1:1-3; Rom. 13:4) Du skall icke sätta Herren din Gud på prov (5Mos 6:16; Matt 4:7, 10). Du skall frukta Gud, Honom skall du tjäna och du skall vara lojal mot Honom (5Mos 10:20). Han föder oss med manna (5Mos 8:3) och orden från Hans mun på alla våra färder (Matt 4:4; 2Mos 17:1-7)

Lagen förutsätter att ingen människa som dyrkar andra gudar och tillber dem i utövande av häxkonst, skall tillåtas att leva.

Andra Mosebok 22:18 En trollkvinna skall du inte låta leva.

Häxkonst var föreningen med de dödas andar och manifesterade sig självt också som den hednska tron och dyrkan.

Andra Mosebok 22:20 Den som offrar till andra gudar än Herren skall vigas åt förintelse.

Föremålen för denna dyrkan var Yahovah av Värdarna såsom Eloah. Alla andliga varelser som handlade för Guds räkning bar namnet Yahovah. Han, och inte dem, var det enda centrala föremålet för dyrkan. De varelser, både andliga och materiella som agerade för Hans räkning, var alla elohim, som en förlängning av den Ende Sanna Guden, Eloah, ELOHIM i bestämd form. Ingen tilläts göra uppror mot dem eller smäda dem.

Andra Mosebok 22:28-31 ²⁸ Gud skall du inte smäda, och en hövding i ditt folk skall du inte förbanna. ²⁹ Du skall inte dröja att offra av din skörd av vin och olja. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig. ³⁰ På samma sätt skall du göra med dina kor och får: sju dagar skall de vara hos modern, och på åttonde dagen skall du ge dem åt mig. ³¹ Ni skall vara mina heliga. Köttet av ett ihjälrivet djur skall ni inte äta utan kasta åt hundarna.

På sådant sätt skulle de förstfödda likt det först skördade genast ges, eftersom det tillhörde Gud. På detta sätt ser vi hur förlängningen till de övriga budorden härstammar från detta första budord.

PÅ samma sätt härrör högtiderna och hela trossystemet ur dyrkan av den ende sanna Gud.

Andra Mosebok 23:17 Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Härskaren Herren.

Andra Mosebok 23:20-33 ²⁰ Se, jag sänder en ängel framför dig för att skydda dig på vägen och föra dig till den plats som jag har bestämt. ²¹ Rätta dig efter honom och lyssna till honom! Sätt dig inte upp mot honom; han kommer inte att förlåta sådant trots, ty det är jag som handlar i honom. ²² Men om du lyssnar till honom och gör allt vad jag säger, skall jag vara dina fienders fiende och dina motståndares motståndare. ²³ Min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreerna, hettiterna, perisseerna, kanaaneerna, hiveerna och jevuseerna, och jag skall utplåna dem. ²⁴ Du skall inte tillbe eller tjäna deras gudar och inte ta efter deras seder utan tillintetgöra dem och krossa deras stenstoder. ²⁵ Ni skall tjäna Herren, er Gud, då skall jag välsigna brödet du äter och vattnet du dricker och hålla sjukdomar borta från dig. ²⁶Ingen kvinna i ditt land skall få missfall eller vara ofruktsam. Jag skall låta dig uppnå din fulla livslängd. ²⁷ Skräcken för mig skall jag sända framför dig, och jag skall sprida förvirring bland alla folk du kommer till och driva dina fiender på flykten. ²⁸ Jag skall sända modlöshet framför dig, så att hiveerna, kanaaneerna och hettiterna jagas undan för dig. ²⁹ Men jag skall inte fördriva dem på ett enda år, för att inte landet skall bli en ödemark, där vilddjuren förökar sig och vållar dig skada. ³⁰ Steg för steg skall jag driva bort dem, till dess du har förökat dig och kan ta landet i besittning. ³¹ Jag skall låta din gräns nå från Sävhavet till filisteernas hav och från öknen till Eufrat. Ty jag skall ge landets invånare i ert våld och driva undan dem för dig. ³²Du skall inte sluta något förbund med dem och deras gudar. ³³ De får inte bo kvar i ditt land, då kunde de förleda dig till att synda mot mig, och om du tjänar deras gudar fångas du i en fälla.

Gud placerade Ängeln Yahovah framför dem och han skulle åtlydas. Om de åtlydde honom och dyrkade den Ende Sanna Guden och Honom allena, så skulle Han skydda dem och välsigna dem och Han lovade här, att Han skulle ge dem landet som sträckte sig från Röda Havet till Eufrat, och från Medelhavet ut till öknen. De skulle också bli till elohim, precis som den ängel som var vid deras ledning (Sak 12:8).

Guds Ängel

Guds Ängel behandlas i följande skrifter (1Mos 16:10, 13; 18:2-4, 13, 14, 33; 22:11, 12, 15, 16; 31:11, 13; 32:30; Josh. 5:13-15; 6:2; Jes. 63:9; Sak. 1:10-13; 3:1-2).

(Referenser i Nya Testamentet: Apg 5:19; 12:7-11; 1Kor. 10:9; Upp. 22:18-19)

Den underliggande grundläggande striden rör de två trossystemen gällande dyrkan. Dyrkan av Gud gentemot trossystemet rörande Moloch, vilket återspeglas i jul och påskfirandena.

Gud mot Moloch

Texterna som rör detta slag återfinns i de följande skrifterna:

[5Mos. 18:9-22; 13:1-4; 3Mos. 18:21; 19:26, 31; 5Mos. 12:29-32; 1Kon. 11:7, 33; Zeph. 1:4, 5; Jer. 32:35; 49:1, 3; 1Kun. 6:5, 33; 11:7, 8; 1Sam. 8:7-9, 11-18; 28:1-25; 15:10-35; Jes. 47:10-14; 5Mos. 12:23; Apg 15:20; 1Mos. 9:6; 3Mos. 17:10-14; 5Mos. 12:15, 16; 1Kor. 10:16; Ephes. 2:13; Heb. 9:14, 22; 10:19, 20; 1Pet.1:2, 29; 1Joh. 1:7; Upp. 7:14; 12:11; 3Mos. 19:2; 11:44; 20:26; 1Tess. 4:7; 1Pet. 1:15, 16; 2Mos. 20:8; Sak. 14:21; 2Kor. 7:1; 5Mos. 13:1-18; 18:13-22; Jes. 8:18, 19].

Tionde

Gud upprättade Hans regler om tionde i sin helhet som ett tecken på vår återkomst och trofasthet gentemot Honom (jfr. Mal. 3:7-12) (jfr. uppsatsen Tithing [161]).

Juda barn inträdde inte på grund av otro (Heb 4:6). Trots detta så prövades Gud (elohim) och accepterades av patriarkerna (1Mos 28:20-22)

Reglerna om Tionde utsträcktes till tribut och krigsbyten (4Mos 31:25-54). Reglerna om tionde upprättades för att möjliggöra trossystemet för dyrkan skulloe följas (5Mos 14:22-29) och för att skydda de fattiga (5Mos 26:12-15). Stammarna avkrävs att avsätta en plats för iakttagande av högtiderna och så att högtidsmaten inte kunde ätas innanför våra egna dörrar (5Mos. 12:6,7,17,18; jfr 5Mos. 16:2,7). Högtiderna är tre till antalet såsom Guds högtider (5Mos 15:3, 10-16). Denna Hans ordning är invävd i och baserad på Jubileumssystemet. (Lev. 25:1-7; 2Mos. 23:11)

Allt som görs för Gud står i relation till färdigheten hos viljan och sinnet, och i relation till sin förmåga. Det måste finnas en handling, ett utförande på detta för alla som finns i Hans ordning, för att berättiga kallelsen. (2Kor 8:12; jfr Mal 3:7-12).

Del II

Förbundet att bli Gud i Guds tempel

Andra Mosebok 24:1-18 ¹ Till Mose sade han sedan: ”Gå upp till Herren, du själv och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste, och fall ner och tillbed på avstånd. ²Endast Mose får närma sig Herren; de andra får inte närma sig honom. Och folket får inte alls gå upp tillsammans med honom.” ³ När Mose kom och underrättade folket om vad Herren hade sagt och om alla hans stadgar svarade alla med en mun: ”Allt vad Herren har sagt vill vi göra.”

Här etableras en förmedlare mellan Gud och Hans folk och Moses representerar i materiell form denna andliga förmedlare. Och de tolv pelarna av de tolv stammarna, representerades av de tolv pelarna i Guds tempel. De tolv domarna var företrädare för de tolv pelarna, vilka var Messias apostlar.

2Mos 24:4-8 ⁴ Sedan skrev Mose ner allt vad Herren hade sagt. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenstoder för Israels tolv stammar. ⁵ Därefter gav han några unga israeliter i uppdrag att offra brännoffer och slakta tjurar som gemenskapsoffer åt Herren. ⁶ Mose tog hälften av blodet och hällde i skålar och hälften stänkte han på altaret. ⁷ Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: ”Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” ⁸ Mose tog blodet, stänkte det på folket och sade: ”Med detta blod bekräftas det förbund som Herren har slutit med er på grundval av alla dessa befallningar.”

Detta förbund riktar sig mot blodsförbundet, vilket var Messias blod, och sålunda var ett nytt förbund upprättat ur etablerandet av det första förbundet (jfr uppsatsen The Covenants of God [152]).

2Mos 24:9 ⁹Mose och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste gick upp på berget, ¹⁰ och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir; det liknade själva himlen i klarhet. ¹¹ Han lyfte inte sin hand mot de främsta i Israel. De skådade Gud, och de åt och drack. ¹² Mose på Sinai Herren sade till Mose: ”Gå upp till mig på berget och stanna där, så skall jag ge dig stentavlorna och lagen och buden, som jag har skrivit för att undervisa folket.” ¹³ Mose gav sig av tillsammans med sin tjänare Josua och gick upp på Guds berg. ¹⁴Till de äldste sade han: ”Stanna här och vänta tills vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är ju kvar hos er; den som vill få något ärende avgjort kan vända sig till dem.” ¹⁵ När Mose hade gått upp på berget täcktes det av ett moln. ¹⁶ Herrens härlighet vilade över Sinaiberget, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen ropade han till Mose ur molnet. ¹⁷ Och israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget. ¹⁸ Mose gick in i molnet och upp på berget och stannade där i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

Tabernaklet eller Guds tempel, skulle byggas ur välvilliga offergåvor, som gavs av de som önskade deltaga i templets byggande. Detta skulle visa i riktning mot viljan till självuppoffring hos de individer som skulle bli en del av Guds Tempel; detta Tempel som vi är (1Kor 3:17).

Andra Mosebok 25:1-40 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

2Mos 25:1-40 behnadlar byggandet av Tabernaklet. De offergåvor som skulle ges var specifika och nödvändiga för byggandet, skulle ges välvilligt. Instruktionerna gällande byggandet av var tydliga och innehöll regler för möblering. Dessa instruktioner skulle följas exakt till punkt och pricka.

Strukturen hos de 10 förhängena skulle skulle återspeglas i de tio ljusen i Salomos Tempel. De tio förhängena skulle passeras för att man skulle kunna anlända till det slutgiltiga GUds kungarike. Denna del visade mot Messias, de sju kyrkorna och de två vittnena, vilka var och en innehar ett ljus. Det elfte ljuset är av de tio förevarande och pekar på Messias återkomst och upprättandet av Guds tusenåriga rike.

Andra Mosebok 26:1-37 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Återigen ges här utförliga instruktioner till förhängena och smyckningen av Tabernaklet. Antal och färger beskrivs detaljerat och exakta mått och specifika dekorationer anges, liksom instruktioner för hur dessa skall fästas, och vilka material som sulle användas. Till och med överflödiga bitar av förhängena skulle komma till användning. Varje liten sak som villigt getts till byggandet av tabernaklet användes i dess konstruktion och byggande på ett sådant sätt att allt material kom till användning. Detta faktum visar på byggandets andliga betydelse. Ingenting blev förkastat, förspillt eller oanvänt.

De mått som relaterar till keruben rör också deras ansvar i universums fyra dimesnioner. De fyra levande väsena i Uppenbarelsebokens kapitel 4 och 5 är keruber i sina uppdelningar (jfr Hes 1:1 ff)

Andra Mosebok 27:1-21 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Uppdelningen av tabernaklet och dess pelare representerar pelarna i Guds Tempel och dess antal.Det totala antalet representerar Guds styre.

De prästerliga attiraljerna har också betydelse för inträdet i den Helige Ande, vilket är prästerskapets bröst, såsom Urimm och Thummin är i snörpåse på översteprästen.

Andra Mosebok 28:1-43 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Andra Mosebok 28 beskriver Arons och hans söners attiraljer, med förklaringar rörande hur dessa skulle bäras. Dessa klädedräkter är heliga och måste tillverkas av de som har ett vist hjärta och som är uppfyllda av den Helige Ande.

De tolv stenarna representerar de tolv stammarna och nationens enighet. Prästerskapet hos de utvalda i Helige Ande, är slutresultatet hos templet. Templets prästerskap visar mot de utvaldas prästerskap, såsom det andliga Templet i Guds kungarike. Det är byggd i förringningen av levande stenar och regerar världen i den Helige Ande under Guds regim, under Jesus Kristus i Tusenårsriket.

Andra Mosebok 29:1-46 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

2Mos 29 behandlar välsingelsen av Aron och hans söner. Offerritualerna som är inblandade och ceremonien beskrivs utförligt. Messias helgar ala av de utvalda genom blodet i hans offer från hans öra genom törnekronan och tfrån tån genom spikarna. Han som helgar och de som är helgade är av ett och samma ursprung. Allt är rättfärdigat genom Messias offer och detta är vad den skatt på ett halvt shekel visar på. Detta kunde bara betalas genom Messias.

Andra Mosebok 30:1-38 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

I 2Mos 30 Aron instrueras inför tillverkningen av altaret. Det skall användas för att bränna söt rökelse konstant. Det får inte användas för att bränna någon form av främmande rökelse, eller brännoffer, eller kött och dryckesoffer. Aron, såsom överstepräst, skulle förrätta försoning och botgöring där en gång om året.

De utvalda som kungliga prästerskap skulle smörjas som Heliga med den Helige Andes olja.

Alla de utvalda Gudarna tilltalas vid namn och sätts åt sidan för Herrens arbete i byggandet av Hans Tempel.

Herren talade till Mose:

2Mos 31:2 ²Jag har utvalt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, ³ och fyllt honom med gudomlig ande, med insikt, förmåga och kunskap och allt slags hantverksskicklighet, ⁴ så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld och silver och koppar, ⁵ slipa stenar för infattning, snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten. ⁶ Jag har vid hans sida ställt Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, och åt alla konstskickliga har jag gett förmåga att utföra allt som jag befallt dig: ⁷ uppenbarelsetältet, arken med förbundstecknet och locket ovanpå den och allt som hör till uppenbarelsetältet, ⁸ bordet med dess tillbehör, lampstället av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, ⁹ brännofferaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess ställ, ¹⁰ ämbetsdräkten, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder, ¹¹smörjelseoljan och den välluktande rökelsen till helgedomen — alla skall de göra så som jag har befallt dig.

Israels trofasthet var ostadig och folket föll för att Gud dröjde kvar Moses, sin smorde, hos sig. När Han höll Moses kvar hos sig föll folket till avgudadyrkan, då, såsom de gör idag.

Andra Mosebok 32:1-35 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Gudarna i de trossystem som föregick händelserna i Andra Mosebok var representerade av öronringar som utgjorde de symboliska avbildningarna av gudomligheterna genom sina former. Dessa användes för att framställa goldet till Guldkalven, så att de skulle avlägsnas från Israel.

Guldkalven var centralpunkten i det antika religionsystemet, som härrörde till dyrkan av månguden Sinm i sina varierande manifestationer. Denna troslära sammanhängde också med dyrkan av eken och jul och påskfirandet hor hedningarna (jfr uppsatsen The Golden Calf [222] och The Origins of Christmas and Easter [235]).

Andra Mosebok 33:1-23 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Herren instruerar Moses att ge sig av och vandra till det förlovade landet. En Ängel skall gå före dem; deras fiender skall drivas ut. Moses upprättar tabernaklet utanför lägret. Det var här som Moses talade till Herren. Han bad att Guds närvaro skulle vara med dem. Moses upplystes då att ingen människa kan se Hans ansikte och fortsätta leva. Trots detta tillåts Moses se Hans ära och hans, och Hans andra delar.

Messias är Herrens ära. Ingen människa har någonsin sett Gud, ej heller har de upplevt Hans form, ej heller har de någonsin hört Hans röst (Joh 1:18, 5:37; 1Tim 6:16; 1Joh 5:20).

Andra Mosebok 34:1-35 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Lagens två stenplattor är ersatta. Moses ber för folkets förlåtelse. Gud skall driva ut deras fiender men de får inte ingå några förbund med invånarna i det land till vilket de vandrar. De skall förstöra deras altare, krossa deras avbilder, hugga ned deras buskar. De skall inte tillbe någon annan gud. De skall inte gifta in sig i andra folk, så de inte skall bli dragna till deras gudar. De får inte göra några avgudarbilder.

Det ojästa brödets högtid skall hållas. Alla förstfödda söner och hanar bland djur skall vara Guds, förutom de förstfödda hanarna av åsnor, vilka skall lösas ut med ett lamm, annars skall dess nacke brytas. Alla förstfödda söner skall också lösas ut, ingen skall framträda inför Gud tomhänt. Sabbaterna, veckans högtider och De samlanda högtiderna skall följas. 3 gånger varje år skall samtliga män träda inför Herren Israels Gud. Då skall Gud driva ut folken och vidga våra gränser och skydda vårt land. Förbundet mellan Gud och folket görs från detta tillfälle. Moses fastade då 40 dagar och nätter, då han skrev de tio budorden och förbundet.

Texten här visar Guds vilja till att uppenbara sig själv, är genom en framåtskridande utsträckning till de Han kallar och bygger på auktoritet. Den ordning som visar mot Messias och hans handlingar i Förkroppsligandet.

Exodus 35:1-35 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Moses instruerade folket i lagens betydelse. Herren befaller en uppoffring från de som är välvilliga i hjärtat. Denna vilja frambringade allt som var nödvändigt för Guds arbete. De med gåvorna av Helige Ande skall utföra de hantverksmässiga arbetena, av allt det som tillhandahålls av de villiga deltagarna, i byggandet av Templet.

Tabernaklet upprättas från den Första dagen i den Första månaden. Denna tidsangivelse pekar mot helgandet av de utvalda enligt den Heliga Kalendern, som tar sin början med helgandet av Templet den första månaden. Judisk förläggande av det nya året till den sjunde och ibland åttanode månaden, fastslår detta grundläggande och dess ordning. Utövandet av Rosh Hashanah är en senare rabbinsk tempeltradition, som introducerades från Babylon och som fastställdes under det tredje århundradet av den nuvarande tideräkningen. Den följdes aldrig under Tempelperioden fram till templets förstörelse år 70 e. Kr. (jfr uppsatsen Sanctification of the Temple of God [241]) också R. Samuel. Kohn, The Sabbatarians in Transylvania, ed. Cox tr. McElwain and Rook, CCG Publishing, 1998, jfr Foreword p. v).

Andra Mosebok 40:1-38 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

När templet uppförs skall Guds Ära fylla tabernaklet. Israels barn skall bli vägledda i alla sina handlingar av den Helige Ande under messias, i eld- och molnstoden.

Offer och gåvor

Dessa följande texter behandlar begreppet om offergåvor till Gud som dyrkan, inom ordningen av det första budordet.

Tredje Mosebok 1:1-17 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

I denna text skall offergåvorna komma från en hjord eller en flock bland boskapen. Det skall vara handjur inte några skador, välvilligt offrade framför Herren. Brännoffren kan också vara i form av fågel, till exempel turturduvor eller andra duvor.

Tredje Mosebok 2:1-16 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Denna avdelning behandlar de förordningar som gäller för köttoffer.

Begränsningarna i lagen som reglerar de förstfödda har kontinuerligt brutits av de fallna värdarna och av fienderna till Guds Lag.

Tredje Mosebok 3:1-17 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Dessa är instruktionerna som gäller för fredsoffren. Dessa kan vara han- eller hondjur ur boskapsflockar eller hjordar, och vara skadefria. Det är en ständig förordning att inget blod eller fett skall ätas.

Tredje Mosebok 4:1-35 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Här upptas och behandlas synd gentemot budorden genom okunnighet. Försoning visar gentemot Jesus Kristus, men sågs kontinuerligt såsom ansvar vilande på de härskande och individerna själva.

Tredje Mosebok 5:14-19 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Denna text behandlar de offer som skall göras för synder som begås av okunnighet, gentemot Guds heliga ting. Offret skall här vara en bagge utan skador. Till detta skall ett offer i form av en femtedel erläggas. Brott mot lagen i ovetskap är dock fortfarande ett brott och kräver ånger. Okunnighet är ingen ursäkt, och folken skall stå fördömda.

Tredje Mosebok 6:8-30 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Vidare instruktioner angående brännoffren ges här. Elden skall för alltid brinna på altaren, den skall aldrig slockna.

Tredje Mosebok 7:1-38 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Fortsättning på instruktionerna rörande offren och gåvor ges här. Helgandet av prästerskapet är riktat genom offer och utnämnande och smörjande, enligt de ritualer, som påvisar de utvalda. Alla offerlagar visar mot Messias, och Israels nya större ordning, under ett utsträckt prästerskap.

Tredje Mosebok 8:1-36 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Denna text behandlar helgandet av Aron och hans söner.

Bestämmelserna i offrandet görs av Gud. Han kallar de Han vill och Han tillåter inte obehörigt användande av Hans ordning och lag.

Tredje Mosebok 10:1-20 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Nadab och Abihu, Arons söner, offrade en främmande eld framför Gud, och dog. Konsumerandet av vin och starka drycker, innan gudstjänst till Herren i Tabernaklet är också förbjudet.

Djuroffren skall ätas på den heliga avskiljda plats där för, av Aron och hans söner och döttrar. De specifika detaljer av djuret de kan äta finns förklarade. Hela ordningen med offer och dödande är hängivet Gud. Sålunda är dödande av djur utan ett erkännande av Gud i sig själv en synd.

Tredje Mosebok 17:7-9 ⁷ De får inte längre offra sina slaktoffer åt de bockdemoner som de är otrogna med. Detta skall vara en oföränderlig stadga för dem och deras efterkommande. ⁸ Säg till dem: Om någon av israeliterna eller av invandrarna som bor hos er offrar ett brännoffer eller slaktoffer ⁹ utan att först föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att ge det åt Herren — den mannen skall utstötas ur sitt folk.

Konsumtionen av kött som inte är vigt till Gud, är inte en synd när dödandet av köttet inte är under individens överinseende eller kontroll (jfr uppsatsen Vegetarianism in the Bible [183]).

Tredje Mosebok 19:5-8 ⁵ När ni vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren, skall det ske så att det behagar honom. ⁶ Det skall ätas samma dag ni offrar eller dagen därpå. Det som blir över till tredje dagen skall brännas upp. ⁷ Om någon äter av det på tredje dagen, är det något vederstyggligt, och Herren finner inte behag i offret. ⁸ Den som då äter av det drar skuld över sig, ty han har vanhelgat det som var helgat åt Herren. Han skall utstötas ur sitt folk.

Denna restriktion är inordnad i de allmänna offerförordningarna som övertagits genom Messias offer.

Alla delar av skapelsen skall vara rena och Heliga för Herren. Det är de utvaldas ansvar att tillse att detta utförs.

3Mos 19:19 Mina stadgar skall ni hålla. Du skall inte låta två djur av olika slag i din boskap para sig. Du skall inte så två slags säd i din åker. Du skall inte bära kläder som är vävda av två slags garn.

Tredje Mosebok 19:21-22 ²¹men mannen skall föra fram ett skuldoffer inför Herren till uppenbarelsetältets ingång, en skuldofferbagge. ²² Prästen skall inför Herren bringa försoning åt honom med skuldofferbaggen för den synd han har begått, och han skall få förlåtelse för den synd han har begått.v

Gud kontrollerar Hans skapelses konsumtion och upprättar lagar som skyddar omgivning, miljö och individens långsiktiga välfärd.

Tredje Mosebok 19:23-25 ²³ När ni kommer in i landet och planterar alla sorters fruktträd, skall ni lämna deras första frukt orörd. Under tre år skall deras frukt vara förbjuden och inte ätas, ²⁴ och under det fjärde året skall all deras frukt helgas åt Herren under tacksägelser. ²⁵ Först under det femte året skall ni äta deras frukt och får då så mycket större avkastning. Jag är Herren, er Gud.

Heligheten hos Guds utvalda folk

Kontrollen av livet och dyrkan är riktad gentemot den Ende Sanna Guden, inom Hans kalender i enlighet med Hans lag

Tredje Mosebok 19:26 Ni skall inte äta kött med blod i. Ni skall inte syssla med spådom och teckentydning.

Vi skall inte uppta oss med döda andar eller sådana andar som kan göra oss orena, och inte bli förledda av dem.

Tredje Mosebok 19:31 Vänd er inte till de dödas andar, och uppsök inte spådomsandar, ty ni blir orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.

Tredje Mosebok 20:27 En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen.

Femte Mosebok 18:9-14 ⁹ När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig får du inte ta efter de skändligheter som folken där begår. ¹⁰ Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, ¹¹ ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna. ¹² Herren avskyr alla som gör detta, och det är sådana skändligheter som gör att Herren, din Gud, driver undan folken för dig.¹³ Du skall vara fläckfri inför Herren, din Gud.¹⁴ Dessa folk som du skall driva undan lyssnar till teckentydare och spåmän, men dig har Herren, din Gud, inte tillåtit att göra så.

Inriktningen är helt klar. Spådom genom astrologi, döda andar och andra andar, är förbjudet, och straffet är fångenskap eller exil. Inga tecken på deras trossystem skall finnas hos oss.

Tredje Mosebok 19:27 Ni skall inte klippa håret vid tinningarna, inte kapa av skägget

Tredje Mosebok 19:28 och inte rista några märken på er kropp för någon som är död. Inte heller skall ni tatuera er. Jag är Herren.

Vi skall inte offra till dem och deras barbariska riter, i vilka man kunde bevittna offer av barn och likaså deras kannibaliska konsumtion (jfr uppsatsen The Golden Calf [222]; The Origins of Christmas and Easter [235] och The Messages of Revelation 14 [270]).

Tredje Mosebok 20:1-7 ¹Herren talade till Mose: ²Säg till israeliterna: Varje israelit och varje invandrare i Israel som ger något av sina barn till Molok skall straffas med döden; folket i landet skall stena honom. ³Jag skall vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk. Han gav ju ett av sina barn till Molok, orenade mitt tempel och vanhelgade mitt heliga namn. ⁴ Men om folket i landet skulle blunda för att en man ger något av sina barn till Molok och inte döda honom, ⁵skall jag vända mig mot både honom och hans släkt. Jag skall utstöta honom ur hans folk liksom alla som i hans efterföljd är otrogna med Molok. ⁶Och om någon vänder sig till de dödas andar och till spådomsandar och är otrogen med dem, skall jag vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk. ⁷Straffbestämmelser, särskilt för otukt Ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är Herren, er Gud.

Vårt folk och vårt prästerskap skall vara Heliga

Tredje Mosebok 21:1-24 ¹ Herren sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner: En präst får inte ådra sig orenhet genom att röra vid en avliden släkting, ²om det inte är en nära anhörig: hans mor, far, son, dotter, bror ³ eller en syster som var oskuld, som aldrig varit gift utan bott hos honom; för hennes skull får han orena sig. ⁴ Han får inte ådra sig orenhet genom en gift kvinna i sin släkt så att han blir ohelig. ⁵ Prästerna får inte raka någon del av sitt huvud, inte heller klippa av skägget eller rista märken på sin kropp. ⁶ De skall vara helgade åt sin Gud och får inte vanhelga sin Guds namn, ty de bär fram Herrens eldoffer, sin Guds mat, och måste därför vara heliga. ⁷ En präst får inte ta en prostituerad eller en vanärad kvinna till hustru, inte heller en kvinna som förskjutits av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud. 8 Och du skall hålla honom helig, ty han bär fram din Guds mat. Han skall vara helig för dig, ty jag, Herren, som helgar er, är helig. ⁹Om dottern till en präst vanhelgar sig genom prostitution, vanhelgar hon sin far. Hon skall brännas. ¹⁰ Den präst som är främst bland sina ämbetsbröder och har fått smörjelseolja på sitt huvud, som är prästvigd och får iföra sig de heliga kläderna, får inte ha håret hängande och inte riva sönder sina kläder.¹¹ Han får inte gå in där det finns någon död. Inte ens genom sin far eller sin mor får han bli oren. ¹² Han får inte lämna helgedomen och inte vanhelga sin Guds helgedom, ty han är vigd genom sin Guds smörjelseolja. Jag är Herren. ¹³Han skall ta till hustru en kvinna som är orörd. ¹⁴ En änka, en förskjuten kvinna, en vanärad eller prostituerad kvinna får han inte ta till hustru, bara en orörd kvinna ur sitt eget folk, ¹⁵ så att han inte vanhelgar sina efterkommande i folket. Jag är Herren som helgar honom. ¹⁶ Herren talade till Mose: ¹⁷ Säg till Aron: Ingen bland dina ättlingar i kommande släktled som har ett lyte får träda fram och offra sin Guds mat. ¹⁸ Ingen som har ett lyte får träda fram, ingen som är blind eller halt eller vanställd i ansiktet eller har någon vanskapt lem ¹⁹ eller har brutit foten eller handen ²⁰ eller är puckelryggig eller dvärg eller har en vit fläck i ögat eller har skabb eller revorm eller har skadade testiklar. ²¹ Om någon av prästen Arons efterkommande har ett lyte, får han inte träda fram för att offra Herrens eldoffer; har han ett lyte, får han inte träda fram för att offra sin Guds mat. ²²Han får äta av sin Guds mat, både det högheliga och det heliga, ²³men eftersom han har ett lyte, får han inte gå in till förhänget, inte heller träda fram till altaret, för att inte min helgedom skall vanhelgas. Jag är Herren som helgar dem. ²⁴ Så talade Mose till Aron och hans söner och till alla israeliterna.

Tredje Mosebok 21:1-6 ¹ Herren sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner: En präst får inte ådra sig orenhet genom att röra vid en avliden släkting, ² om det inte är en nära anhörig: hans mor, far, son, dotter, bror ³ eller en syster som var oskuld, som aldrig varit gift utan bott hos honom; för hennes skull får han orena sig. ⁴ Han får inte ådra sig orenhet genom en gift kvinna i sin släkt så att han blir ohelig. ⁵ Prästerna får inte raka någon del av sitt huvud, inte heller klippa av skägget eller rista märken på sin kropp. ⁶De skall vara helgade åt sin Gud och får inte vanhelga sin Guds namn, ty de bär fram Herrens eldoffer, sin Guds mat, och måste därför vara heliga.

Tredje Mosebok 21:10-12 ¹⁰ Den präst som är främst bland sina ämbetsbröder och har fått smörjelseolja på sitt huvud, som är prästvigd och får iföra sig de heliga kläderna, får inte ha håret hängande och inte riva sönder sina kläder. ¹¹ Han får inte gå in där det finns någon död. Inte ens genom sin far eller sin mor får han bli oren. ¹² Han får inte lämna helgedomen och inte vanhelga sin Guds helgedom, ty han är vigd genom sin Guds smörjelseolja. Jag är Herren.

Det faktum att översteprästen hyrde sin klädnad när han hade att göra med Jesus Kristus, skulle visa att översteprästen var skiljd från Levi och given till Messias och de utvalda, till Melchisedeks order. (jfr. Matt. 26:65; Mark 14:63).

Tabernaklet och skådebrödet

Hela symboliken hos tabernaklet, visar i riktning mot kyrkans andliga förhållandet till Gud i den Helige Ande, i de sista dagarna (jfr uppsatsen The Day of the Lord and the Last Days [192]). Juda stam var blind för symboliken i detta faktum, och misslyckades sålunda att inträda i den förändringsprocessen för nästan tvåtusen år, utom på ett individuellt plan.

Tredje Mosebok 24:1-9 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Lamporna i Templet skall brinna konstant. Detta är prästernas ansvar att tillse. Skådespelet skall placeras på bordet i två rader med rökelse. Varje sabbat ska detta dukas på rätt sätt inför Herren. Skådebrödet dukades inför Herren varje Sabbat och det stod som ett minnesmärke för nationen, att den var placerad i stammar under ledare för Guds kungarike. Denna ceremoni såg fram mot de bevis på den Helige Ande i de utvalda, bland Israels stammar, som Guds Tempel.

Gud befallde lojalitet och förbjöd offer till avgudar (jfr. Law and the Second Commandment [255]). Den levande Gudens ord beskriver straffen för brott mot förbundet. Ohörsamhet att följa Guds Lag, och fallerande att dyrka Honom skall straffas genom ohyra och sjukdom och plågor och krig och fångenskap.

Tredje Mosebok 26:1-46 ¹ Ni skall inte göra er några avgudar, inte resa stoder av trä eller sten, och inte heller får ni sätta upp någon bildsten i ert land för att tillbe vid den, ty jag är Herren, er Gud. ² Mina sabbater skall ni hålla och min helgedom skall ni vörda. Jag är Herren. ³ Om ni följer mina stadgar och håller mina bud och rättar er efter dem, ⁴skall jag ge er regn i rätt tid. Då ger jorden sin gröda och träden på fälten bär sin frukt. ⁵ Trösktiden varar fram till vinskörden och vinskörden fram till såningstiden. Ni kan äta er mätta på ert bröd och leva trygga i landet. ⁶ Jag skall låta fred råda i landet, så att ni kan gå till vila utan att något skrämmer er. Jag skall göra slut på alla rovdjur i landet, och inga svärd skall härja i ert land. ⁷ Ni skall jaga era fiender på flykten, och de skall falla för era svärd; ⁸ fem av er skall jaga hundra, hundra av er jaga tio tusen, och fienderna skall falla för era svärd. ⁹ Jag skall ta mig an er och göra er fruktsamma och talrika; jag skall upprätthålla mitt förbund med er. ¹⁰ Ni kommer att kunna äta av den gamla skörden, ja, ni blir tvungna att kasta bort den för att få plats för den nya. ¹¹ Jag skall slå upp min boning bland er och aldrig känna avsky för er. ¹² Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk. ¹³Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ni inte skulle vara slavar längre. Det var jag som bröt sönder ert ok och lät er gå med högburet huvud. ¹⁴ Men om ni inte lyssnar till mig och inte handlar efter alla dessa bud,¹⁵ om ni förkastar mina stadgar och känner sådan avsky för mina befallningar att ni inte handlar efter mina bud utan bryter förbundet med mig, ¹⁶ då skall jag i min tur göra detta mot er: jag skall slå er med fasa, med sjukdom och feber som får er blick att slockna och ert livsmod att vissna. Förgäves skall ni så er säd; era fiender kommer att äta den. ¹⁷ Jag skall vända mig mot er, och ni kommer att besegras av era fiender. Era motståndare får makten över er, och ni kommer att fly, fast ingen förföljer er. ¹⁸ Och om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag straffa er sjufalt värre för era synder ¹⁹ och kväsa ert stora övermod. Jag skall låta er himmel bli som järn och marken under er som koppar, ²⁰ så att allt ert slit blir förgäves: jorden ger ingen gröda och träden på fälten bär ingen frukt. ²¹ Om ni ändå avvisar mig och inte vill lyssna till mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. ²² Jag skall släppa lös vilddjuren mot er. De skall ta barnen ifrån er, utrota er boskap och minska ert antal så att vägarna ligger folktomma. ²³ Om ni trots detta inte låter varna er utan avvisar mig, ²⁴ skall jag i min tur avvisa er: jag skall slå er sjufalt värre för era synder. ²⁵ Jag skall låta ett hämndens svärd komma över er, som hämnd för ert förbundsbrott. När ni samlas i städerna skall jag sända in pest bland er, och ni kommer att vara utlämnade åt fienden. ²⁶ Jag skall förstöra era brödförråd, och ert bröd kommer att kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor; det skall vägas upp åt er, och ni skall äta men inte bli mätta. ²⁷ Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan avvisar mig, ²⁸ kommer jag i min tur att avvisa er i vredesmod och straffa er sjufalt värre för era synder. ²⁹Ni skall bli tvungna att äta era söners och döttrars kött. ³⁰ Jag skall ödelägga era offerplatser, riva era rökelsealtaren och kasta era ruttnande lik på era ruttna avgudapålar, och jag kommer att känna avsky för er. 31 Jag skall lägga era städer i ruiner, föröda era helgedomar och vända mig bort från den blidkande lukten av era offer. ³² Ja, jag skall själv lägga landet öde, och era fiender, som slår sig ner där, kommer att bäva. ³³ Jag skall skingra er bland folken och förfölja er med draget svärd. Landet skall läggas öde och era städer bli ruiner. ³⁴ Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde och ni är i era fienders land. Då skall landet ha sabbatsvila och ta igen sina uteblivna sabbater. ³⁵ Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och få den vila det inte fick under era sabbater, då ni bodde där. ³⁶ De av er som överlever och bor i fiendeland, dem skall jag göra så harhjärtade att de tar till flykten för ett prasslande löv och flyr som om de flydde för svärd och faller, fast de inte är förföljda. ³⁷ De skall stupa som för svärd, den ene över den andre, fast de inte är förföljda. Ni kommer inte att kunna hålla stånd mot era fiender. ³⁸ Ni skall gå under bland folken, och era fienders land skall uppsluka er. ³⁹ De av er som överlever skall tyna bort i fiendeland för sina egna synders skull, men också för att deras fäder har syndat skall de tyna bort som de. ⁴⁰ Då skall de bekänna sina egna synder och sina fäders synder, att de handlade trolöst mot mig, ja, att de avvisade mig,⁴¹ så att jag i min tur avvisade dem och lät dem komma till sina fienders land. Då skall deras förstockelse upphöra och de skall ödmjuka sig och sona sitt brott, ⁴² och då skall jag minnas mitt förbund med Jakob, ja, mitt förbund med Isak och mitt förbund med Abraham skall jag minnas, och landet skall jag minnas. ⁴³Men landet måste överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde och slippa dem. De skall sona sitt brott, eftersom de har förkastat mina stadgar och avskytt mina befallningar. ⁴⁴ Trots detta skall jag, medan de är i sina fienders land, inte förkasta dem eller känna avsky för dem, så att jag gör slut på dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud. ⁴⁵ Till deras fördel skall jag minnas förbundet med deras förfäder, som jag förde ut ur Egypten i folkens åsyn för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren. ⁴⁶ Dessa är de bud, stadgar och lagar för förbundet mellan Herren och israeliterna som Herren gav på Sinaiberget och som förmedlades av Mose.

Gud lovade Israel beskydd och regn vid rätt årstider, om de åtlöd Hans lag.

Förlösning står i relation till ålder och förmåga när den skall prissättas. Gud möjliggör för alla att inträda i kungariket, i relation till deras förmåga till arbete och tjänst. Han som har mycket, skall också förvänta sig att mycket begärs av honom.

Tredje Mosebok 27:1-34 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Tredje Mosebok 27:1-34 behandlar givandet av löftena och avdelandet av människor, djur och land till tjänst hos Gud och den förlösning en sådan gåva ger; värdet skall avgöras och uppskattas av prästen. Lagarna som rör jubileerna i förhållande till sådant avdelat land förklaras. Förstfödda i hjordarna och flockarna är allaredan Guds och kan således inte helgas. En femtedel av det ägda värdet skall också läggas till priset för försoning.

Levi i Templet

Prästerskapet är ansvarigt för resandet och förflyttandet av Tabernaklet. Detta ansvar bärs över till prästerskapet, av de utvalda, genom deras arbete, för resandet av Templet bestående av levande byggstenar.

Men leviternas fädernestam blev inte mönstrad med de andra.

⁴⁸ Herren talade till Mose: ⁴⁹ Levis stam skall du inte mönstra och räkna tillsammans med de övriga israeliterna. ⁵⁰ Du skall i stället ge leviterna i uppdrag att ansvara för förbundstecknets boning med hela dess utrustning och alla tillbehör. De skall bära boningen och alla dess redskap, de skall ha vård om den, och de skall ha sitt läger runt omkring den. ⁵¹Vid uppbrott är det leviterna som skall ta ner boningen, och vid nästa lägerplats skall de sätta upp den igen. Om någon obehörig kommer den nära skall han dödas. ⁵² När israeliterna slår läger skall varje man hålla sig till sitt läger och sin fana, häravdelning för häravdelning. ⁵³ Men leviterna skall ha sitt läger runt förbundstecknets boning, så att inte vreden drabbar den israelitiska menigheten. Leviterna skall sköta uppgifterna vid förbundstecknets boning. ⁵⁴ Israeliterna gjorde så. De gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.

De utvalda är skiljda från folken genom födslorätt, och nu kan frälsning ske för de ofrälse, som förs in i Israel som en del av nationen också som Guds Tempel

Fjärde Mosebok 2:33 Leviterna blev inte mönstrade tillsammans med de övriga israeliterna, ty så hade Herren befallt Mose.

Uppdelningen av prästerskapet var placerad kring fristaden, i enlighet med den symbolik som är i tabernaklet själv. Varje funktion står i relation till betudelsen i dess placering och i strukturen hos tabernaklet.

Fjärde Mosebok 3:1-51 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Fjärde Mosebok 3 behandlar Mose och Arons generationer. Antalet Leviter, familjerna och deras ansvar och förpliktelser förklaras. Leviterna var Herrens. De förstfödda i Israel var räknade och en avgift för försoning uttogs. Försoningen genom de förstfödda representerade de utvalda, som var ersatta och gavs till prästerskapet under Messias. Levi pekade framåt, och utgjorde den innersta kåren för för prästerskapet hos stammarna. De utvalda var kalalde och utsedda, genom deras renhet från födseln.

Systemet upprättades, som hade till att möjliggöra så att människor kunde sättas åt sidan såsom nasirer, och detta visar också på de utvalda. Detta system i sig själv, kunde inte leda till frälsning och gjorde ej heller så. Johannes dop var inte tillräckligt för att tilldela den Helige Ande, trots att Johannes hade varit en nasir från födseln, såsom en son till en överstepräst.

Fjärde Mosebok 6:1-27 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Lagarna rörande nasirer förklaras i denna text.

Fjärde Mosebok 4:1-49 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

De kehaititska, gershonitiska och meraritiska släkterna räknas bland de arbetsföra mellan trettio och femtio års ålder, och ges uppgifter i Tabernaklet.

Melchisedeks prästerskap är utan genealogi och utan begynnelsedag eller slutår. Prästerskapet hos de utvalda under Messias är utan moder eller fader som härstamning, och utan början eller sluliga dagar (Heb 7:1-10). Prästerskapet fortsätter efter döden till återuppständelsen, vari Levi upphör i termer av fysiska år (50 år inom tempelordningen) och leder till den andra uppståndelsen, om inte som i fallet, speciellt isolerat av den Helige Ande hos profeterna, till den första uppståndelsen.

Fjärde Mosebok 7:1-89 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Fjärde Mosebok kapitel 7 behandlar de olika stammarnas offergåvor, tillägnade Tabernaklet, i dyrkan av den Ende Sanna Guden. De totala offergåvorna är insamlat från stammarna i enlighet med antalet Himmelska Värdar och betydelsen hos föremålen relaterar också till Värdarna. Varje offer visar mot denna ordning, så visar de årliga, månatliga och veckoliga offren mot de 144,000 utvalda med den Stora Mångfalden, påvisad genom aftonoffren.

Likaså har lamporna en betydelse för denna ordning.

Fjärde Mosebok 8:1-4 ¹ Herren talade till Mose: ² Säg till Aron: ”När du sätter upp de sju lamporna, se då till att de belyser det som är framför lampstället.” ³Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att ljuset föll framför lampstället, så som Herren hade befallt Mose. ⁴ Lampstället var ett arbete i hamrat guld, där även foten och blommorna var uthamrade. Mose hade gjort lampstället efter den bild som Herren hade visat honom.

Fjärde Mosebok 8:5-26 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Renandet och helgandet av Leviterna finns behandlat i denna text. Tjänstgöringen inför Gud i Templet gjordes genom hårt arbete, från tjugofem års ålder, och sedan från femtio års ålder och framåt utgjordes tjänsten enbart av utlärande. Från och med trettio års ålder började man arbeta med utlärning. Tiden mellan tjugofem och trettio års ålder utgjordes av tjänstgöring och studier för att bli en lärare.

Gud säkerställer sitt folks välfärd. Klagomål är förolämpande

Fjärde Mosebok 11:1-35 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Folket beklagade sig anfående bristen på kött i utvandringen. De gavs då manna. Detta förutsåg den långa perioden om fyrtio jubileer i vildmarken och de utvaldas vatten och bröd skulle säkerställas. Moses bad inför Gud, att bördan att sköta Israel var för stor för honom. Sjuttio äldre valdes då ut för att hjälpa Moses. De sjuttio äldre av Israel blev till Sanhedrin. Bildnadet av de sjuttio med anden vilande hos Moses, visade mot Messias och de sjuttio utvalda, som blev de nya äldre av Israel, och de sändes ut två och två, vilket också de tolv gjorde (jfr Luk 10:1, 17)

Israels barn gavs då viltfågel när de beklagade sig att de inte hade något kött, men fågelköttet var för kraftigt för dem när det gavs dem, och eftersom de var giriga när de åt, så dog många. Detta har en andlig betydelse. Poängen är att Gud närde dem så som de var förmågna att näras, och de som inte kunde hålla detta dog. Begreppen här pekar också mot den Helige Ande och en förståelse för Guds mysterier (jfr uppsatsen The Mysteries of God [131]).

Gud gav oclså Israel möjligheten att inträda i det förlovade landet till att börja med, men de förkastade denna möjlighet. De var också ämnade att göra detta vid tiden för Messias, när de gavs möjlighet, men Juda och Leviterna förkastade detta även efter hans återuppståndelse.

Fjärde Mosebok 13:1-33 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Tolv män sändes ut för att se det förlovade landet och återvända för att berätta om det för de andra. Deras berättelse visar prov på en total brist på tro på Gud.

Fjärde Mosebok 14:1-45 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Israels bristande tro vägdes emot dem. Församlingen var rädd och beklagade sig gentemot Moses och Aron. Joshua och Kaleb var de enda två med tro, men de var oförmögna att övertyga folket att de kunde och skulle ta upp sin arverätt genom tro. Gud var förgrymmad på dem och det var endast genom Moses böner som de då inte förstördes. Folket dömdes då till att vandra i öknen i fyrtio år på grund av sin bristande tro. Endast Kaleb och Joshua tilläts inträda i det heliga landet.

Moses prövades och misslyckades inte. Gud hade grundat sitt trossystem och Hans prästerskap och Hans folk och Han arbetade med dem så att de skulle kunna förstå i de sista dagarna, vaf som skulle komma att ske. Juda gavs fyrtio år till ånger efter Messias död, men de ångrade sig inte, så de förstördes och fördes i fångenskap (jfr The Sign of Jonah and the History of the Reconstruction of the Temple [013]).

Hela ordningen med dyrkan och offer skall vara enhetlig, både för de ofrälse och för de infödda Israeliterna.

Fjärde Mosebok 15:1-41 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Fjärde Mosebok 15 upprepar gåvorna och offren, som skall företas när man inträder i det förlovade landet. Straffet för brott mot Sabbaten är döden. Blå band skall bäras på klädernas kanter som en påminnelse om budorden.

Herrens bud är att Israel skall bära symboler för de tio budorden som skall inskrivas i dera shjärtan.

Femte Mosebok 22:12 Du skall sätta tofsar i alla fyra hörnen på manteln du sveper om dig.

Juda har förvridit denna lagstiftning, och lagt till vita fransar på underkläder.

Fjärde Mosebok 16:1-50 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Korahs uppror finns behandlat i Fjärde Mosebok 16. Alla som var inblandade i upproret dog. Plågan stoppades första när Aron ställde sig mellan de döda och de levande. Denna handling symboliserar prästerskapets ingripande roll för folket och visar på kyrkan och dess roll och funktioner. Israels söners uppror fortsatte faktiskt med prästerskapet och Israels härskare. Denna olydnad skulle ske igen bland stammarna på ett återkommande sätt, både i Israel och hos kyrkan efter spridningen bland andra folk, hela vägen upp till vår tid.

Herren talade till Mose:

² Säg till israeliterna att varje stamöverhuvud skall ge dig en stav, en för varje stam, sammanlagt tolv stycken. Skriv vars och ens namn på hans stav — ³ på Levis stav skall du skriva Arons namn — ty det skall finnas en stav för varje familjeöverhuvud. ⁴Stavarna skall du lägga framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet, där jag uppenbarar mig för er. ⁵Staven som tillhör den man jag har utvalt kommer då att skjuta skott. Så slipper jag höra israeliternas knot, deras ständiga knotande mot er. ⁶ Mose talade med israeliterna, och alla deras familjeöverhuvuden gav honom var sin stav, sammanlagt tolv stycken. Även Arons stav fanns bland dem. ⁷ Mose lade stavarna inför Herren i förbundstecknets tält.

De tolv stavarna under Arons stav, är relaterad till de tolv stammarna under domarna, och sedermera apostlarna. Grundandet av Guds Stad vilar på dessa tolv apostlar och deras arbete. (jfr Uppenbarelseboken 21:10-14).

⁸ Dagen därpå gick Mose in i förbundstecknets tält. Då hade Arons stav skjutit skott, staven från Levis stam. Den knoppades, den blommade och den bar mogna mandlar. ⁹ Mose bar då alla stavarna som låg inför Herren ut till israeliterna. De såg på dem. Sedan tog var och en sin stav. ¹⁰ Herren sade till Mose: Lägg tillbaka Arons stav framför förbundstecknet. Där skall den ligga som en varning för alla som vill göra uppror. Så får du ett slut på deras knotande mot mig, och de behöver inte dö. ¹¹Mose gjorde så. Han gjorde som Herren hade befallt honom. ¹² Prästernas och leviternas ansvar Israeliterna sade till Mose: ”Vi går under! Vi förgås! Vi förgås allesammans! ¹³ Var och en som kommer nära, som närmar sig Herrens boning, han dör. Måste vi gå under allihop?”

Den orätt som begås i fristaden skall ansvaras av dess ledarskapoch detta är sant för det levande templet

Fjärde Mosebok 18:1-32 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

De utvalda sänds ut i världen såsom får ibland vargar, och denna arvsordning bland Leviterna, gäller i samma måtto för de utvalda. De utvalda är en vald generation, ett Prästerskap och ett heligt folk. (1Pet 2:9)

Moses förhindrades att träda in i det förlovade landet nedslog klippan. Han och Aron dog utanför Israel, för att åminna oss att vi skall vara bland den första uppståndelsen och vandra in i Israel som andliga varelser. Om MOses skulle ha dött i Israel, skulle folket gjort avgudabilder och fetischer av hans kvarlevor. Det var av denna orsak som ärkeängeln Mikael stred med Satan över Moses kropp. (Jud 9)

Fjärde Mosebok 20:1-14 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Vi ser från denna text att motstånd hos Herrens folk bringar med sig bestraffning.

Fjärde Mosebok 20:14-29 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Så som Kanaaneerna dömdes, så dömdes också Israel.

Fjärde Mosebok 21:1-35 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Israel besegrade Kanaaniterna men blev senare modfällda och beklagade sig inför Gud igen. Eldormar sändes då av Gud såsom bestraffning. Moses bad då till Gud och gjorde de så kallade mässingsormarna för deras helande. Detta objekt var i själva verket en Seraf. Serafen var en övernaturlig varelse med sex vingar, och övernaturligheten hos den har gått förlorad i översättningar.

Gud skyddade Israel och förde dem till sin arvedel. Avlägsnandet av de stammar som hotade Israel gjordes systematiskt. Israels arvedel utsträcktes till bortom Jordan i denna process, och alla av Israels folk befann sig inte i Israel, innanför Jordan. Detta visade mot de sista dagarna och de utvaldas handlingar också. Israels folk leddes dock i villo igen, av falska präster som sökte förgöra dem.

Bileams profetia

Fjärde Mosebok 22:1-41 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

I Fjärde Mosebok 22 ser vi att Israel slog läger på Moabs slätt vid Jeriko. Moab var rädda för Israels folk, eftersom de var så många. Moabiterna sände efter Bileam, Beors son, för att förbanna Israeliterna. Offergåvorna till Bileam var gjorda för att underminera Israel, som skulle skyddas genom Guds sju andar, vilket vi också kan se i de sju kyrkornas änglar.

Fjärde Mosebok 23:1-30 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Denna profetia är av synnerlig betydelse eftersom den har att göra med Guds anvisningar för profeterna, när det gäller Israels skydd och välsignelse. Den hör också samman med doktrinerna som rör hyrandet av religiös lärdom, och missbruk av biblisk lag för att tjäna pengar, vilken skulle komma att bli en närmast genetisk sjukdom inom Israels prästerskap, precis som det kom att bli bland andra folk.

Fjärde Mosebok 24:1-25 ¹ Bileam förstod att det var Herrens vilja att Israel skulle välsignas. Han gick inte undan för att söka tecken som de andra gångerna, i stället vände han sig ut mot öknen. ² När han lyfte blicken såg han israeliterna lägrade stam vid stam. Då kom Guds ande över honom, ³och han sjöng sin siarsång: Så talar Bileam, Beors son, så talar mannen med det skarpa ögat, ⁴så talar han som hör Guds ord, som äger kunskap om den Högste och skådar den Väldige i syner — han segnar ner, hans ögon öppnas: ⁵ Sköna är dina tält, Jakob, dina boningar, Israel! ⁶ De sträcker sig vida, som gröna dalar, de liknar trädgårdar vid en flod, aloeträd som Herren planterat, cedrar som växer vid vatten. ⁷Folkslag skall bäva för Israels makt hans arm skall betvinga många folk. Hans kung skall bli större än Agag, hans välde växa i makt och ära. ⁸ Gud har fört honom ut ur Egypten, hans styrka är som vildoxens horn. Han skall sluka fientliga folk, knäcka deras ben, krossa förtryckarna. ⁹ Han har lagt sig till ro, han vilar likt ett lejon, ett lejon som ingen vågar störa. Välsignad den som välsignar dig, förbannad den som förbannar dig. ¹⁰ Balak blev rasande, knöt händerna mot Bileam och sade: ”Jag kallade hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men nu har du välsignat dem tre gånger. ¹¹ Ge dig i väg hem! Jag lovade att löna dig rikligt, men Herren har berövat dig lönen.” ¹² Bileam svarade honom: ”Men jag sade ju till sändebuden som du skickade: ¹³’Även om Balak ger mig allt silver och guld som finns i hans palats kan jag inte trotsa Herrens befallning och göra något på eget bevåg, vare sig gott eller ont.’ Vad Herren säger, det måste jag säga. ¹⁴ Nu går jag hem till mitt eget folk. Men först vill jag låta dig veta vad detta folk skall göra med ditt folk i kommande dagar.” ¹⁵ Och han sjöng sin siarsång: Så talar Bileam, Beors son, så talar mannen med det skarpa ögat, ¹⁶ så talar han som hör Guds ord, som äger kunskap om den Högste och skådar den Väldige i syner — han segnar ner, hans ögon öppnas: ¹⁷ Jag ser honom — men inte nu, jag skådar honom — men inte nära. En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel. Han krossar Moabs tinning, hjässan på alla ättlingar till Set. ¹⁸Edom skall bli hans egendom, hans egendom blir Seir. Israel skall visa sin makt, ¹⁹ Jakob skall kuva sina fiender, förgöra varje överlevande från Ir. ²⁰ Han såg Amalek, och han sjöng sin siarsång: Amalek är främst bland folken, men hans ättlingar skall utplånas för alltid. ²¹ Han såg keniterna, och han sjöng sin siarsång: Orubblig står din boning, Kain, ditt rede vilar på klippan. ²² Ändå skall det prisges åt skövling. För hur länge? — Assur skall föra bort dig! ²³ Han sjöng sin siarsång: Öarnas folk skall samlas i norr, ²⁴ skepp från kitteernas kuster. De skall kuva Assur, kuva Ever, ja, också han skall utplånas för alltid. ²⁵ Därefter bröt Bileam upp och återvände hem, och Balak gick åt sitt håll.

Profetian hänger samman med Israels fångenskap i Assyrien, liksom utplånandet av Ever. De sista dagarnas förstörelse, och kriget vid tidens ände sammanfattas också i denna enkla sekvens (jfr. The Doctrine of Balaam and Balaam's Prophecy [204]). Resultatet är tydligt.

Fjärde Mosebok 25:1-18 ¹ Israeliterna slog sig ner i Shittim. Där började folket hora med de moabitiska kvinnorna, ² som bjöd in dem till sin guds offermåltider. Folket åt med dem och tillbad deras gud. ³ Att israeliterna gav sig i lag med Baal-Pegor väckte Herrens vrede, ⁴ och han sade till Mose: ”Grip ledarna för folket och häng upp dem under bar himmel inför Herren. Då skall Herrens glödande vrede vända sig från israeliterna.” ⁵ Och Mose befallde Israels domare: ”Döda dem av era män som har gett sig i lag med Baal-Pegor!” ⁶ En israelitisk man kom in bland sina landsmän med sin midjanitiska kvinna mitt framför Mose och hela den israelitiska menigheten, som stod gråtande vid uppenbarelsetältets ingång. ⁷ När Pinechas, son till Elasar, son till prästen Aron, såg detta steg han fram ur menigheten, tog ett spjut ⁸och följde efter den israelitiske mannen in i sovkammaren. Där stack han spjutet genom de båda, israeliten och kvinnan. Då upphörde den hemsökelse som härjade bland israeliterna ⁹ och som hade krävt 24 000 människors liv. ¹⁰ Herren talade till Mose: ¹¹ Pinechas, son till Elasar, son till prästen Aron, vände min vrede från israeliterna. Han gav min lidelse utlopp bland dem, så att jag inte utplånade israeliterna i min lidelse. ¹² Kungör därför att jag stiftar ett förbund som tillförsäkrar honom min vänskap ¹³ och ger honom och hans efterkommande rätt till prästämbetet för all framtid, ty han brann av lidelse för sin Gud och bringade försoning åt israeliterna. ¹⁴Den dödade israeliten, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var överhuvud för en familj av Simons stam. ¹⁵ Den dödade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till Sur, som var klanhövding, familjeöverhuvud, i Midjan.¹⁶ Herren talade till Mose: ¹⁷ Anfall och slå midjaniterna, ¹⁸ ty de anföll er genom att lömskt snärja er. Så var det när det gällde Pegor och när det gällde Kosbi, deras landsmaninna, den midjanitiska hövdingadottern, som dödades när folket hemsöktes för Pegors skull.

Midjan skulle också komma att försvinna på grund av sitt förfall till avgudadyrkan.

I det dagliga offret, så sänds lammen fram och offras två och två, så som med alla de utvalda. Därför är den Stora Mångfalden i Uppenbarelseboken 7:9ff relaterad till det dagliga offret.

Fjärde Mosebok 28:1-31 ¹ Herren talade till Mose: ²Ge israeliterna följande påbud: De offergåvor som tillkommer mig, min föda, alltså mina eldoffer, den lukt som gör mig nöjd, skall ni vara noga med att ge på fastställda tider. ³Säg till dem: Detta är de eldoffer ni skall ge åt Herren: två årsgamla, felfria lamm som brännoffer varje dag i all framtid. ⁴ Det ena lammet skall du offra på morgonen, det andra mellan skymning och mörker, ⁵och som matoffer en tiondels efa siktat mjöl, blandat med en kvarts hin olja av stötta oliver. ⁶ Detta är det dagliga brännoffret, instiftat på Sinaiberget, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. ⁷ Som dryckesoffer till det första lammet skall du ge en kvarts hin, ett offer av en rusande dryck skall du utgjuta åt Herren i helgedomen. ⁸Det andra lammet skall du offra mellan skymning och mörker; med samma slags matoffer och dryckesoffer som om morgonen skall du offra det, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. ⁹På sabbatsdagen skall du offra två årsgamla, felfria lamm, och som matoffer två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, och dessutom det tillhörande dryckesoffret. ¹⁰ Detta är sabbatsbrännoffret på dess bestämda dag, sabbaten, utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer. ¹¹ Vid era nymånadsfester skall ni som brännoffer till Herren frambära två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria, ¹² samt tre tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till varje tjur, två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till baggen ¹³ och en tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till varje lamm. Det blir ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. ¹⁴De tillhörande dryckesoffren skall bestå av en halv hin vin till tjurarna, en tredjedels hin till baggen och en kvarts hin till lammen. Detta är nymånadsbrännoffret på dess bestämda dag, nymånadsdagen, likadant vid alla årets nymånadsfester. ¹⁵ Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer åt Herren. Allt detta skall offras utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer. ¹⁶ I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är det Herrens påsk, ¹⁷ och på femtonde dagen i samma månad skall det hållas en högtid. I sju dagar skall man äta osyrat bröd. ¹⁸ Den första dagen skall det hållas en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. ¹⁹ Som ett eldoffer, ett brännoffer åt Herren, skall ni offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria. ²⁰ Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: ni skall offra tre tiondels efa till tjurarna, två tiondels efa till baggen ²¹och offra en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. ²²Dessutom skall ni offra en syndofferbock för att bringa försoning åt er. ²³ Allt detta skall ni offra förutom morgonens brännoffer, som är en del av det dagliga brännoffret. ²⁴ På detta sätt skall ni frambära offer varje dag under de sju dagarna, som föda, som eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det skall offras utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer. ²⁵ Den sjunde dagen skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. ²⁶På förstlingsoffrets dag, när ni under er veckohögtid bär fram ett matoffer av den nya skörden till Herren, skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. ²⁷Som ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall ni offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria. ²⁸ Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till varje tjur, två tiondels efa till baggen ²⁹ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. ³⁰ Dessutom skall ni offra en getabock för att bringa försoning åt er. ³¹ Allt detta skall ni offra förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

Sålunda löper denna ordningsföljd till dagarna och följaktligen från de 144,000 av den Stora Mångfalden över fyrtio jubileer.

Lagen under ockupationen

Gud gav denna Lag till Moses genom Jesus Kristus, och han började nedteckna den i Moab på andra sidan Jordan, och så var lagstiftningen rörande ockupationen förberedd innan Israels inträde, Så skall det också vara i de sista dagarna.

Femte Mosebok 1:1-46 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Vid slutet av de fyrtio åren, gick Moses igenom de händelser som utspelats under de gångna fyrtio åren i öknen. Han påminde folket om dess knotande och klagande och talade om för dem att Joshua och Kaleb skulle träda in i det förlovade landet, men att deras fäder skulle inte få inträde på grund av sin brist på tro och sin olydnad gentemot den levande Guden.

Sålunda skulle Moses efterträdas av Joshua som en krigsledare och Joshua tog Israels folk in i det förlovade landet. Denna händelse återigen pekade mot ordningsföljden från Moses till Messias, eftersom Yehoshua eller Joshua, vilket var hans givna namn i Juda. Jesus Kristus är en avledning av den grekiska formen av det arameiska ord som egentligen betyder Yoshua Messias. Septuagint översätter Yoshua med Ièsous.

Femte Mosebok 2:1-37 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

I Femte Mosebok 2:1-37 fortsätter Moses att påminna Israels folk om deras historia och deras vandringar i öknen, deras slag och deras segrar. Således var alla folk förutbestämda att bli överlämnade i Israels händer, underkastade deras order och i enlighet med Guds anvisningar. Detta var ett löfte som fördes ut för att kunna verkställa budorden och Guds lag i deras nationella medvetande, och visade mot tusenårsriket under Messias.

Femte Mosebok 3:1-29 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

Denna text berör slagen mot Og, kung av Bashan. Segern gav med sig fördelning av land som låg utanför territoriet för det förlovade landet och tilldelades stammarna där, och Joshua eller Yoshua blev formellt utsedd som ledare.

Gud var nu med Israel eftersom de var lydiga under sitt bestämda ledarskap. Denna följd visade återigen gentemot de sista dagarna och upprättandet av Israel i sin arvedel, och inordnandet av Israel under ledningen av Herrens arméer. Stammarna var, här i sin arvedel, inte tillåtna at slippa sina tjänster och förpliktelser, förrän denna period av underkuvande var fullständig och alla stammar var i sin arvedel.

Israel skulle hålla budorden rena från tillägg eller strykningar. Juda har genom muntlig tradition lagt till delar till budorden som gavs av den levande Guden, och detta föranledde Messias att censurera deras muntliga tillägg, och därefter sändes de i fångenskap.

Femte Mosebok 4:1-40 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

I denna text varnas Israel om vikten av att hålla förbundet och budorden och Guds förordningar. Moses talar här om för dem att de inte kommer att följa Guds lag och att de kommer att skringras bland jordens folk. Moses själv kom inte att korsa Jordan in i det förlovade landet.

Femte Mosebok 4:40-49 [SKALL LÄSAS I SIN HELHET]

I Femte Mosebok 4:40-49 ser vi att Moses upprättade ett rättsystem utanför det förlovade landet, öster om Jordanfloden. Detta har också betydelse för de sista dagarna. De löften Gud sträcker ut till Israel har aspekter av deras arvedel knutna till (jfr 1 Mos 49:1-33).

Upprättandet av ett rättsystem för ockupationen var färdigt innan Israel korsade Jordanfloden och så skall det också vara i de sista dagarna. Hela systemet var härlett ur de tio budorden, vilka upprepades i Femte Mosebok.

Femte Mosebok 5:1-33 ¹ Mose kallade samman hela Israel och sade: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och följ dem troget. ²Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss vid Horeb. ³Det var inte med våra fäder han slöt det förbundet utan med oss, vi som står här i dag, med alla oss som lever nu. ⁴Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. ⁵Själv stod jag då mellan honom och er för att förmedla Herrens ord, ty ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sade: ⁶ Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. ⁷ Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. ⁸ Du skall inte göra dig någon bildstod, någon avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. ⁹ Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig ¹⁰ men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. ¹¹ Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. ¹² Var noga med att hålla sabbatsdagen helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. ¹³ Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, ¹⁴ men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna eller något annat lastdjur du har, inte heller invandraren i dina städer. Din slav och din slavinna skall få vila liksom du själv. ¹⁵ Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira sabbatsdagen. ¹⁶ Visa aktning för din far och din mor, så som Herren, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som Herren, din Gud, ger dig. ¹⁷ Du skall inte dräpa, ¹⁸du skall inte begå äktenskapsbrott, ¹⁹ du skall inte stjäla, ²⁰ du skall inte vittna falskt mot din nästa, ²¹ du skall inte ha begär till din nästas hustru, och du skall inte ha lust till din nästas hus eller åker, hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa. ²² Dessa budord förkunnade Herren för er när ni alla stod samlade vid berget. Han förkunnade dem med hög röst ur elden, molnet och töcknet — dessa och inga fler. Han skrev dem på två stentavlor, som han gav mig. ²³ När ni hade hört rösten ur mörkret och berget brann kom ni fram till mig, alla stamhövdingar och äldste, ²⁴ och sade: ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan höra Gud tala och ändå förbli vid liv. ²⁵ Varför måste vi då dö? Denna väldiga eld förbränner oss. Om vi hör Herren, vår Gud, tala igen kommer vi att dö. ²⁶ Ty vilken dödlig varelse har förblivit vid liv efter att som vi ha hört den levande Gudens röst ur elden? ²⁷ Gå du fram och lyssna till allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt till dig, så skall vi lyssna och lyda.” ²⁸ När ni talade till mig hörde Herren vad ni sade. Då sade Herren till mig: ”Jag har hört vad detta folk har sagt till dig. Allt de säger är riktigt. ²⁹ Tänk om de kunde bevara samma sinnelag, alltid frukta mig och hålla alla mina bud! Då skulle det för all framtid gå

PO Box 369, WODEN ACT 2606, AUSTRALIA

Förbundet att bli Gud i Guds tempel

Offer och gåvor

Heligheten hos Guds utvalda folk

Levi i Templet

Bileams profetia

Lagen under ockupationen