Den lagstadgande utformningen

Det finns sabbater som återkommer varje vecka, sjundedagssabbater, månatliga eller nymånadssabbater, årliga sabbater de så kallade Heliga Dagen, sabbater som återkommer vart sjunde år, lan och jubileums upprättelsesabbater. De har alla blivit beordrade i budet och de måste alla hållas.

Femte Mosebok 5:12-15 Var noga med att hålla sabbatsdagen helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig.13 Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, 14 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna eller något annat lastdjur du har, inte heller invandraren i dina städer. Din slav och din slavinna skall få vila liksom du själv. 15 Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira sabbatsdagen.

Andra Mosebok 20:8-11 Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.9 Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, 10 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer.11 Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.

Ordet 'Sabbat'

sabbat (SHD 7676) är ett ord som betyder att sluta, eller att vila. Det är en dag för dyrkan (Lev. 23:3) och en dag för vila och förfriskning (2 Mos 23:12). Det är ett tecken på Guds herravälde över skapelsen och var den första nedtecknade välsignelsen och var helgad och urskiljd från skapelsen av Adam (1 Mos. 2:2-3). Den var skapad för mänskligheten (Mark. 2:27) och dess åtlydandeär knutet till tro. Den följdes av Abraham (1Mos. 26:5) som var given sanningen (1Mos. 24:27) och som vägledde andra på vägen (1Mos 24:48). Genom dess efterlevnad bekände Israel att de var Hans förlösta folk, underkastade Hans lag.

Genom denna vila visar vi vår tillit till Gud. Åtlydnad av Sabbten är förklarat som en välsignelse (Jes. 56:2-4; 58:13; 66:23; Hes. 44:24; 45:17; 46:1, 3-4, 12). Israels folks förebråddes för att sin försummelse av Sabbaten (Jes. 1:13; Jer. 17:21-27; Hes. 20:12-24; Amos 8:5). Tiden för Judas babylonska fångenskap bestämdes efter övergreppen mot landets sabbatsår. (2Krön. 36:21).

Sabbaten som Tecken eller Sigill

Sabbatsdagen finns i det fjärde budordet och det återfinns i både Andra Mosebok 20:8-11 och Femte Mosebok 5:12-15. Sabbaten är helig för Herren Gud (Yahovah Elohim) i enlighet med det fjärde budordet. I Andra Mosebok 20:8 läser vi:

Andra Mosebok 20:8-11 Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 9 Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, 10 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer.11 Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.

Dett är för att alla, till och med boskapen, skall få vila (5 Mos. 5:14).

I sex dagar skall vi arbeta (5 Mos. 5:13) bereda och vårda eller ombesörja skapelsen (1 Mos. 2:15) och vi skall inte vara lata (2 Tess. 3:6-11). Vadhelst dina händer finner att göra, gör det med alla av dina krafter (Pred. 9:10). För vadhelst som du sår, det skall skall du skörda (Gal. 6:7).

Den sjunde dagen är Sabbaten. Den är räknad till lördagen från skapelsen av Adam. Den igenkänns av alla folk som varandes Sabbaten, och den infaller på lördagen enligt den nuvarande kalendern. Den sjunde dagen återfinns i en återkommande cykel och kan inte bestämmas till en annan dag oavsett när denna infaller i sol- och måncyklerna.

Den nya globala kalendern och dess varianter som för närvarande är föreslagna och verksamma slår hårt mot själva hjärtat av lagen. Världskalendern är en ständigt återkommande tolvmånaderskalender med jämna kvartal. Den är ständigt återkommande eftersom den består likadan varje år.

Vär nuvarande kalender är inte ständigt återkommande, men årlig. Den förändras varje år. Den gör så på grund av att dess typiska 365 dagars cykel inte är jämnt delbar med veckans dagar. Det är inte heller den astronomiska månkalenderns månad om 29,5 dagar.

Följden för den återsod om en dag, är att året vanligtvis börjar och slutar på samma veckodag. Så det nästföljande året måste inledas på den följande veckodagen.

Detta kräver en ny kalender för varje år.

Tekniskt sett är vår gregorianska kalender en varierat ordnad cykel bestående av fjorton olika kalendrar. Kalendern för ett år som börjar på en söndag skiljer sig från en kalender som börjar på en måndag och så vidare för alla sju veckodagarna. Eftersom förekomsten av skottår förändrar varje av dessa sju kalendrar så höjs det totala antalet kalendrar till det dubbla.

Om vi tog bort den dagen ur kalendern, så skulle nyåret vanligtvis påbörjas på samma veckodag som det föregående året började på. Vi skulle då ha en ständigt återkommande kalender.

Vi kan ta ut en dag ur kalendern utan att för den skull avvika från solcykeln på uppskattningsvis 365,24 dagar helt enkelt genom att anse den dagen som en 24 timmars vänteperiod innan vi återupptar kalendern igen. Dessa dagar utanför kalendern, som också kan benämnas som blankdagar eller mellankalenderdagar, skall inte vara veckodagar. Det verkar mest rimligt att behandla dem som helgdagar och det är en del av logiken bakom Världskalendern. Den och andra förslag förändrar följden av de sju veckodagarna från Adams skapelse. Denna sjudagarscykel passar varken in i mån månaden eller solåret

Tredje Mosebok 23:32 visar att dagarna egentligen slutar och början i skymningen och inte vid midnatt eller morgonen.

Tredje Mosebok 23:32 Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.

Den sjunde dagen börjar vid den sjätte veckodagens slut, vår fredag vid kvällen vid solnedgången till havs (se uppsatsen Starten på Månad och Dag (Nr. 203).

Detta bekräftas av Paulus i apostlagärningarna 27:27-34 och enligt Mishnah, som är en samling av skrifter från det andra århundradet vår tideräkning, som återfaller på det andra århundradet före vår tid. Se den andra avdelningen, Moed, Sabbath 1:3, 15:3.

Dagens inleds inte vid solnedgången, som har närmare 60 minuter av skymning före mörkret. Skriftens definition av början på dagen återfinns i Första Mosebok 1:5.

Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Skymning är samma dag och den nautiska skymningen vid mörkret vid kvällens slut är början på en ny dag. Dagen börjar vid mörkret med natten då den uppenbara skillnaden är tydlig.

Första Mosebok 1:14-18 Gud sade: ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. ¹⁵ De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det blev så. ¹⁶ Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. ¹⁷ Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, ¹⁸ att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott.

Psalm 104:20 Du sänder mörker, och det blir natt.

Då myllrar alla djur i skogen fram,

Det får inte ske något köpande eller säljande, eller or work that earns compensation on the Sabbath. arbete som tjänar ersättning, på sabbaten. Detta innebär inte att det inte förekommer någon aktivitet. Nehemja är ett exempel på arbete på sabbaten.

Nehemja 10:28-31 Resten av folket — präster, leviter, dörrvaktare, sångare, tempeltjänare, alla som har avskilt sig från främmande folkslag i lydnad för Guds lag samt deras hustrur och de söner och döttrar som har kommit till mognad —29 förenar sig med sina främsta företrädare och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds lag, som har förmedlats av Guds tjänare Mose, och noga hålla alla Herrens, vår härskares, bud, hans befallningar och stadgar. 30 ”Vi lovar att inte gifta bort våra döttrar med män av främmande ursprung och att inte ta deras döttrar till hustrur åt våra söner. 31 När folken i landet kommer med sina varor och med spannmål av olika slag för att sälja på sabbaten skall vi inte köpa av dem, vare sig på sabbatsdagen eller någon annan helig dag. Vi lovar att vart sjunde år låta marken vila och avstå från att indriva skulder.

Sabbatsordningen måste förstås som varande representativ för ett system, det är vad som är underligt för Guds folk.

Det finns en mångfald tecken och sigill för Herrens Lag och hans förlösning av Israel vilka genom Kristi offer sträcks ut till samtliga av de i Kristus (Rom 9:6; 11:25-26). Dessa Lagens tecken och sigill skyddar Israel mot avgudadyrkan genom att vara Herrens utvaldas sigill (Upp. 7:3). Dett är tydligt i våra handlingar och vårt tänkande (5 Mos. 6:8).

Ett tecken, SHD 226 'owth' eller 'ot' är ett särskiljande tecken eller en symbol för åminnelse om ens förpliktelser. Sabbaten är upptagen som tecken för Guds folk. Det är ett tecken mellan oss Guden som gör oss heliga.

Andra Mosebok 31:12-14 Herren sade till Mose: 13 Tala till israeliterna och säg: ”Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att det är jag, Herren, som helgar er.14 Ni skall hålla sabbaten, den skall vara helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden. Var och en som utför något arbete på sabbaten skall utstötas ur sitt folk.

Det är ofta och felaktigt antaget att sabbaterna som det hänvosas till här enbart är plural för den singulära återkommande sabbaten varje vecka. Detta är helt felaktigt. Sabbaterna är utsträckta till hela ordningen av dyrkan över nymånarna, de Heliga Dagarna och det fullständiga jubileumssystemet med dess ekonomiska efterföljder. Att dödas är också andligt och och fortsätter att skydda förbundets folk från avgudadyrkan.

Sabbaten är inte uteslutande ett tecken för Guds kyrka; det är också ett tecken för de av förbundets folk som ännu inte blivit kallade in i kyrkan. Om det var de utvaldas tecken så skulle följeslagare av judendom och sabbatshållande binitariker och trinitariker vara en del av den första uppståndelsen. Det skall de inte vara.

Det andra tecknet är Påsken och det Ojästa Brödets Högtid (den judiska påsken, eller den i Bibeln benämnda Herrens Påsk, passover på engelska, och inte den hedniska påsken, easter på engelska. övers. anm.)

Andra Mosebok 13:9-10 Som ett märke på handen och ett tecken på pannan skall detta påminna dig om att Herren förde dig ut ur Egypten med sin starka hand, så att hans lag alltid är på dina läppar. 10 Du skall följa denna stadga år efter år vid den bestämda tiden. (jfr 2 Mos.. 13:11-16).

Försoning är ett annat tecken på förbundets folk. Brist i att upprätthålla försoningen är straffbart genom avskiljande från ens folk; med andra ord, från Israels förbunds kropp, vilket är kyrkan. (Lev. 23:29; Rom. 9:6-8).

Tredje Mosebok 23:26-32 Herren talade till Mose: 27 På tionde dagen i samma månad, den sjunde, infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, späka er och offra eldoffer åt Herren. 28 Något arbete får ni inte utföra på den dagen, ty det är en försoningsdag som skall bringa försoning åt er inför Herren, er Gud. 29 Var och en som inte späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 30 Och var och en som utför arbete på den dagen skall jag utrensa ur hans folk. 31 Ni får inte utföra något arbete. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 32 Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.

Försoning används också för att förklara Jubileet, för Jubileet utgör grunden för Guds ordning som styr och reglerar mänskliga förehavanden på Jorden. Det är en sabbatiserad Sabbat, en sabbaternas sabbat, Shabbath Shabbathown, som förstärker sin helighet (se SHD 7677). Den andliga betydelsen för Jubileet skall undersökas senare.

Tredje Mosebok 25:8-12 Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år. 9 I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 10 och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 11 Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12 Ty det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få ermat av det marken kan ge.

Försoningen är specifikt undantaget från kategorierna av offergåvar som är relaterade till lösen och individuell välsingnelse. Så är också hornstötarnas dag. Detta är för att ingendera av dessa dagar har att göra med mänsklig aktivitet eller uppoffring. Försoningsdagen är specifikt en folkräkningsdag med en avgift lagt därtill.

Andra Mosebok 30:11-16 Herren talade till Mose: 12 När du mönstrar israeliterna och räknar deras antal skall var och en vid mönstringen betala en lösen för sitt liv åt Herren, så att ingen olycka drabbar dem vid mönstringen. 13 Var och en som upptas bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter tempelvikt — 20 gera per sikel. Denna halva sikel är en offergåva åt Herren. 14 Alla som upptas bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, skall ge denna offergåva åt Herren. 15 Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel när ni ger offergåvan åt Herren som en lösen för ert liv. 16 Du skall ta emot lösesumman av israeliterna och använda pengarna till tjänsten vid uppenbarelsetältet. Så skall israeliterna bli ihågkomna inför Herren, genom den lösen ni ger för ert liv.

Skatten eller avgiften som hör till Försoningsdagen var förmönstrandet av de utvalda hos Israels folk. Det är en uppsatt avgift för varje person och den skall inte variera på grund av individuella omständigheter. Detta mönstrande av folk var gjort av Gud vid grundandet av världen (Upp. 17:8) och vägande av en fast avgift betald en gång för alla av Jesus Kristus (Rom. 6:10). Den fastslagna avgiften visar att frälsning är något som är betalt för, inte avvägt av individens materiella omständigheter, utan genom Kristus offer en gång för alla (Heb 7:27; 9:26; 10:10; 1 Pet 3:18). Upptagandet av en kollekt på Försoningsdagen visar på tydligheten av Jesus Kristus offer.

Det är av denna orsak som det bara är tre kollektupptagningar som specificeras i Andra Mosebok 23:14-18, 34:24; Femte Mosebok 16:16; 1Kung. 9:25 och de skall upptas före första dagens morgon varje högtid.

Andra Mosebok 23:14-18 Tre gånger om året skall du hålla högtid till min ära.15 Det osyrade brödets högtid skall du fira. Då skall du äta osyrat bröd i sju dagar, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden aviv, ty det var då du drog ut ur Egypten. Ingen skall träda fram inför mig med tomma händer. 16 Du skall också fira skördehögtiden när du skördar de första frukterna av ditt arbete, av vad du sådde på åkern. Likaså skall du fira bärgningshögtiden vid årsskiftet när du från åkern samlar in frukten av ditt arbete.17 Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Härskaren Herren.18 Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med något syrat, och fettet från mina högtidsoffer får inte lämnas kvar till morgonen.

I vers 18 gäller ’fettet från mina högtidsoffer våra finansiella högtidsoffer vid den här tiden. Vi kan inte äta något animaliskt fett.

Tredje mosebok 3:17 Detta skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, var ni än bor: ni får inte äta fett eller blod.

Ett tecken eller 'owth' användes första gången i Första Mosebok 9:12. Regnbågen var Guds symboliska påminnelse om Hans löfte och sammanfattade att Han inte skulle förstöra jorden med vatten en andra gång. Gud använder tecken som visar tecknen i ett speciellt förhållande till Honom.

Det första och främsta tecknet för förbundet med folket var omskärelsen (1 Mos. 17:10-14). Denna fysiska handling var ett tecken. Det är numera andligt och inkluderar också kvinnor genom deras dop (se uppsatsen Botgöring och Dop(Nr. 52). Detta var mening från begynnelsen (5 Mos. 10:15-17) men det kräver också Guds deltagande.

Femte Mosebok 30:6 Herren, din Gud, skall omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ. Då kommer du att få leva.

Dopet och mottagandet av den Helige Ande är det främsta tecknet för de utvalda, genom Jesus Kristus blod, in till den enda kroppen (Matt. 28:19; Apg. 1:5; 11:16; Rom.6:3; 1 Kor. 12:13; Heb. 9:11-28). Dessa tecken för lagen, Sabbaten och den judiska påsken, är speciellt avpassade för att skydda gentemot avgudadyrkan (5 Mos. 11:6). Dessa två tecken fungerar som sigill på händerna och pannan hos Guds utvalda.

Med den Helige Ande utgör de grunden för förseglingen i Uppenbarelseboken 7:3 över de sista dagarna. De utvaldas tecken är således koncentrerat kring det första budordet. Kristus sade Du skall dyrka Herren din Gud och Honom endast skall du tillbedja (eller tjäna) (Matt. 4:10; Luk. 4:8). Vårt tjänande är dyrkan i bibliksa termer och detta uttalande visar att det bara finns en, Gud Fader, som skall vara dyrkad. Yahoshua, Hans smorde, skall inte tillbedjas.

Sabbaten är ett tecken för Guds kyrka men det är inte Tecknet. Det främsta tecknet är Gudomligheten. Den Bibliska Enighetsstrukturen (Unitarism) är att det finns endast En Gud (5 Mos. 6:4, 1Kor. 8:4) vilken vi kan känna (Hos. 8:2; 13:4). Vi är krävda att känna både Honom (Gal. 4:8-9) och Hans vilja (Apg 22:14).

Vi är uppmanade att se skillnad på Gud och Hans Kristus (Joh 17:3) och det faller i vår eviga skam om vi inte gör det eller kan det (1 Kor.15:34). Förståelsen att Yahovah Sabaoth, värdarnas Herre, är den Ende Sanne Guden, är grundläggande för tron. Dopet är det andra tecknet och mottagandet av den Helige Ande är det inre tecknet.

Det yttre tecknen är Sabbaterna, och Herrens Nattvard/judiska Påsken vilka är tecknen för Herrens lagar. Dessa följs av Nymånesabbaterna och de heliga Dagarna. Sabbaterna förnekas mänskligheten på grund av avgudadyrkan.

Hesekel 20:16-20 De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater och hållit fast vid sina avgudabilder. 17 Ändå visade jag skonsamhet och förgjorde dem inte, jag förintade dem inte i öknen. 18 I öknen varnade jag deras barn: ”Lev inte efter samma bud som era fäder, och följ inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudabilder. 19 Jag är Herren, er Gud. Håll mina bud och följ troget mina stadgar. 20 Håll mina sabbater heliga. De skall vara ett tecken som förenar mig och er, så att ni inser att jag är Herren, er Gud.”

Förorenandet av Sabbaterna härrör från avgudadyrkan. Sabbaterna inkluderar alla de dagar som vikts för dyrkan av Gud i enlighet med Hans kalender, grundad på ett riktigt följande av nymånarna. Gud straffar folket för deras bristande att hedra Honom och hålla Hans lagar.

Hesekel 20:21-24 Men deras barn var motsträviga mot mig. De höll inte mina bud och följde inte troget mina stadgar — den som håller dem får leva. De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i öknen. 22 Men jag hejdade mig och handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut israeliterna. 23 I öknen svor jag emellertid att skingra dem bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 24 De hade ju inte levt efter mina stadgar. De hade förkastat mina bud och vanhelgat mina sabbater och låtit sig lockas av sina fäders avgudabilder.

Sabbaterna är oskiljbara från det första budordet och lagen. Folket straffas för att de brustit i att hålla alla aspekter av Guds lag (Sak. 14:16-19).

Sabbaten är ett tecken på vår trofasthet och vår förlösning in i Guds vila. Att överge Sabbaten är att överge Guds hopp. Detta är orsaken till att vi för närvarande förföljs för att vi håller Herrens Sabbater.

Varje människa som avfaller från Sabbaten skall dömas till döden (2 Mos. 31:14; 4 Mos. 32:36). Det är ett tecken mellan Gud och Israels barn för evigt (2 Mos. 31:17). Ordet som översätts till förevigt är 'Olam' SHD 05769, ett ord som bär betydelsen av 'tid i åväntan' såväl som evig, att vara länge, eller förevig etc.

Vi, följeslagarna som håller det Nya eller Förnyade Förbundet av Vägen, är det andliga Israel. (Rom 9:4).

Förberedelserna för Sabbaten skall företas under föregående dag (2 Mos. 16:5). Maten skall samlas och förberedas efter exemplet med mannan. Var människa skall vistas på sin plats (2 Mos. 16:29-30). De skall vila både i plöjningstid och skördetid på Sabbatsdagen (2 Mos 34:21). Herrens handlingar i att plocka sådden på Sabbaten blev fördömt av de som hade gjort Sabbaten till en börda, genom att tillägga de muntliga traditionerna.

Vi får inte tända industriella ljus för att arbeta på Sabbaten. Detta framgår tydligt av Andra Mosebok 35:1-36:2. Ljusen som nämns i vers 3 var relaterade till tungnt byggnadsarbete under de sex arbetsdagarna vilket är förbjudet på Sabbaten.

Exodus 35:1Mose samlade hela Israels menighet och sade: ”Detta är vad Herren har befallt er att göra: ² Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. ³ Ni skall inte göra upp eld på sabbatsdagen, var ni än bor.” ⁴Mose sade till hela Israels menighet: ”Detta är vad Herren har befallt er:

Vi måste tända ljus och eldar och underhålla dem då detta behövs för den nödvändiga värmen i nordliga och extremt sydliga klimat. Vi bör tända dessa ljus och eldar för de sjuka och de gamla, eller för de med barn. Håll er varma och njut av Sabbaten. Detta är Guds sinne och Hans bud är inte en börda (1 Joh. 5:3; Jes. 43:23) men det kan göras till en börda genom felaktig tillämpning (Luk. 11:46) och våra synder (Jes. 43:24).

5 Samla in gåvor åt Herren. Var och en som känner sig manad skall bära fram dessa gåvor åt Herren: guld, silver och koppar, 6 violett, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 7 rödfärgade baggskinn, delfinskinn, akacieträ, 8 olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, 9 onyx och andra ädla stenar att sätta på efoden och på bröstväskan. 10 Var och en av er som har konstskicklighetens gåva skall komma och tillverka allt det som Herren har befallt: 11 boningen med tält och överdrag, hakar och bräder, reglar, stolpar och socklar, 12 arken med dess bärstänger, locket och det skylande förhänget 13 och bordet med bärstängerna och alla övriga tillbehör och skådebröden, 14 lampstället med dess tillbehör, lamporna och lampoljan, 15 rökelsealtaret med dess bärstänger, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen och draperiet för ingången till boningen, 16 brännofferaltaret med dess koppargaller, bärstängerna och alla andra tillbehör, karet med dess ställ, 17 omhängena till förgården, dess stolpar och socklar och draperiet för porten till förgården, 18 tältpluggarna och linorna till boningen och förgården, 19 ämbetsdräkterna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder." 20 Israels hela menighet gick nu bort från Mose, 21 och alla som kände sig kallade eller manade kom med gåvor till Herren för arbetet på uppenbarelsetältet, tjänsten där och de heliga kläderna. 22 Och både män och kvinnor, alla som kände sig manade, kom med spännen, örringar, ringar och halssmycken, alla slags föremål av guld. Alla kom de med en offergåva av guld till Herren. 23 Och alla som hade violett, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, rödfärgade baggskinn och delfinskinn kom med detta. 24 Alla som ville ge en gåva av silver eller koppar kom med den till Herren, och var och en som hade akacieträ till byggnadsarbetet bar fram det. 25 Alla kvinnor som var skickliga att spinna kom med det som de hade spunnit: violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn. 26 Och alla kvinnor som kände sig kallade och som kunde konsten spann garn av gethår. 27 Hövdingarna bar fram onyx och andra ädla stenar som skulle sättas på efoden och på bröstväskan, 28 vidare kryddor och olja till lampan, till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen. 29 Varje israelitisk man eller kvinna som kände sig manad att ge något till det arbete som Herren genom Mose befallt dem att utföra kom med en frivillig gåva åt Herren. 30 Mose sade till israeliterna: "Hör: Herren har utvalt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam 31 och fyllt honom med gudomlig ande, med insikt, förmåga och kunskap och allt slags hantverksskicklighet, 32 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld och silver och koppar, 33 slipa stenar för infattning, snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten. 34 Han har gett både honom och Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, gåvan att lära upp andra. 35 Han har utrustat dem med förmåga att utföra alla slags hantverk, väva konstväv och brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn, och även annan vävnad, ja, att utföra alla slags uppgifter och tänka ut konstfulla arbeten.

Andra Mosebok 36:1-2 Besalel och Oholiav skall arbeta tillsammans med alla konstskickliga män som Herren gett insikt och förmåga, så att de vet hur de skall utföra allt arbete som krävs för att uppföra helgedomen på det sätt som Herren har befallt.” ²Mose kallade till sig Besalel och Oholiav och alla konstskickliga män som Herren gett den rätta insikten, alla som kände sig kallade att gripa sig an med arbetet.

Verserna 35:6 till 36:2 förklarar det arbete som refereras till och för vilket inga ljus och eldar får tändas för på Sabbaten.

Herren visade att Han var Sabbatens Herre inte genom att ha för avsikt att sabbaten inte behövdes hållas, utan snarare för att visa ett fördämande att sabbaten hölls så som den gjorde. Det är i enlighet med lagen att plocka tillräckligt mycket mat och att förbereda mat för att ät på Sabbaten, kan vi se i denna text och också från lagen enligt det Nya Testamentet (Matt 12:1-12).

Matteusevangeliet 12:1-12 Vid samma tid tog Jesus vägen genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. 2 Fariseerna såg det och sade till honom: ”Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.” 3 Han svarade: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4 Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. 5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? 6 Men jag säger er: här finns det som är större än templet. 7 Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga. 8 Ty Människosonen är herre över sabbaten.” 9 Mannen med en förtvinad hand Sedan gick han därifrån och kom till deras synagoga. 10 Där fanns en man med en förtvinad hand. De frågade Jesus: ”Är det tillåtet att bota på sabbaten?” De ville ha något att anklaga honom för.11 Han svarade: ”Om någon av er har ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? 12 Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa. Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.”

Vers tre ovan hänför till Första Samuelsboken 21:6 där David hade ätit av det förbjudna skådebrödet (2 Mos. 25:30; 3Mos. 24:5-8). Mer speciellt så gjorde prästerna i Templet Sabbaten till världslig och allmän och är utan skuld till brott (Matt. 12:5; jfr 4Mos. 28:9-10; se också Neh. 13:7; Hes. 24:21; Joh. 7:22-23).

Vårt arbete på Sabbaten såsom de utvalda i dyrkan av Gud är utan skuld till brott. I praktiken var det mer offer som utfördes på Sabbaten än på någon annan dag. Vissa handlingar som vi kan inleda oss i kan fördöma oss, inte det faktum att vi är aktiva.

Kristus gav också befallningar rörande helandet av de sjuka. Detta skall utföras på Sabbaten. Det är lagenligt att hela och föda de sjuka och lemlästade på Sabbaten. (Luk. 6:8-10; 13:14-16; 14:3; Matt. 12:10-13).

Johannesevangeliet 7:23 Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa helt och hållet frisk på sabbaten?

Lukasevangeliet 14:5 visar att det är viktigt att ta hand om nödsituationer på Sabbaten.

Detta handlar egentligen om föreställningen kring helandet på Sabbaten. Korrekt föreskriven vård och förberedelse av de sjuka och de drabbade på Sabbaten är en allvarlig fråga. Att någon enda person skulle vara ensam och äta i sin ensamhet på Sabbaten är till vår skam och belastning. Människorna måste förbereda inför Sabbaten så att de kan överföra maximal nytta på sina bröder.

Markusevangeliet 3:1-5 Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand. 2 De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 3 Han sade till mannen med den förtvinade handen: ”Stig upp och kom fram.” 4 Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?” De teg. 5 Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: ”Håll fram handen.” Han höll fram den, och den blev bra igen.

Lärdomen om oxen i diket är en lärdom om nödsituationer, men vi måste planera i förväg. Åsnor skall inte lastas och grindarna skall stängas (Neh. 13:19). Detta innebär att vi måste hindra även möjligheterna till arbete. Bördor skall inte bäras (Jer. 17:21) och ved skall inte samlas (4 Mos 15:32-35). Ullbalar skall inte bäras in och vinet skall inte pressas (Neh 13:15). Genom förberedelser kan och skall allt dagligt återkommande arbete stoppas. Vi måste till och med ta bort det från vårt tänkande (2 Kor. 10:5).

Band som är blått skall bäras i hörnen eller kanterna av våra klädnader som en påminnelse om lagen.

Fjärde Mosebok 15:37-41 Herren sade till Mose: 38 Säg till israeliterna att de och deras efterkommande skall sätta tofsar i hörnen på sina mantlar och i varje tofs en violett tråd. 39 När ni ser på de tofsar som ni har gjort på detta sätt skall ni minnas alla Herrens bud och följa dem i stället för att irra omkring i den trolöshet som era hjärtan och ögon förleder er till. 40 Ni skall minnas alla mina bud och följa dem och vara helgade åt er Gud. 41 Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren, er Gud.

Detta är personligt mellan dig och Yahovah din Elohim. Det är inte underkastat bestraffning för försummelse såsom andra brott mot lagen är. Det är nödvändigt dock och det skall inte göras för att uppvisas. (Matt. 23:5).

Mat och varor kan heller (Neh. 10:31) ej heller säljas (Neh. 13:15). Både köpande och säljande är förbjudna handlingar.

Förlösning är vad Sabbatsordningen pekar mot och livet skall frälsas (Mark. 3:4; Luk. 6:9) och räddning skall utföras där det är möjligt (Matt. 12:11). Skriften ger oss inte en grundlag med rättigheter utan med en samling av ansvar.

Vi skall studera och lära oss att hålla hela denna sabbatsordning, inte för att vi är rädda för bestraffning, utan av kärlek till vår Ende och Sanne Gud.

Första Johannesbrevet 5:3 Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga,

Sabbaterna är inte tunga, men de måste hållas i en andlig renhet (Jes 1:13). De får inte förorenas eller bli världsliga (Jes. 56:2, 4-7).

Jesaja 56:2 Lycklig den som handlar så, den människa som håller fast vid detta: att iaktta sabbaten och inte vanhelga den och att avhålla sig från allt ont. ³ Främlingen som sluter sig till Herren skall inte säga:

”Herren håller mig skild från sitt folk”, och den snöpte skall inte säga: ”Jag är ett förtorkat träd.”

Jesaja 56:4-7 Ty så säger Herren: Snöpta som iakttar mina sabbater, som gärna gör min vilja och håller fast vid mitt förbund, 5 de skall i mitt hus, inom mina murar, få ett namn, ett äreminne som är bättre än söner och döttrar. Ett evigt, oförgängligt namn skall jag ge dem. 6 Främlingar som sluter sig till Herren och vill göra tjänst hos honom, älska Herrens namn och vara hans tjänare, ja, alla som iakttar sabbaten och inte vanhelgar den och håller fast vid mitt förbund 7 får komma till mitt heliga berg och glädjas i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skall jag ta emot på mitt altare. Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.

Sabbaten är en njutning, inte en dag av sorg (Jes. 58:13-14). Den skall hållas av alla när de kommer för att tillbedja inför Herren. Från en Nymånedag till en annan, från en sabbat till en annan (Jes. 66:23).

Ingen börda skall bäras på Sabbaten, så som den inte skulle bäras in till jerusalem (Jer. 17:21). Gläds på Sabbaten och bringa glädje in i Guds hus. Bär inga bördor ut ut ditt hus på Sabbaten (Jer. 17:22) och visa att arbete på ens ägor är förbjudet på Sabbaten. Den skall helgas och hållas skiljd från de andra dagarna (Mark. 2:27).

Kristus var större än Templet och vi är större än det fysiska Templet, eftersom vi är Templet (2 Kor. 6:16) och Templet byggdes för oss (Mark. 2:27).

Så måste också vi alla hålla den sjunde dagens Sabbat som en förberedelse, för det hem som vi måste vara för Gud. Detta är för hela mänskligheten, eftersom det är oss givet som en prövning för Israels folk

Exodus 16:4 Then the LORD said to Moses, "Behold, I will rain bread from heaven for you; and the people shall go out and gather a day's portion every day, that I may test them, whether or not they will walk in My instruction.

Sabbaten är en förutsättning för arverätten för Israels kungarike, om inga bördor bärs genom portarna till staden, skall kungar och furstar sitta uppå Davids tron. Men om varningen inte hörsammas, då skall staden bli förstörd av eld.

Jeremia 17:27 Men om ni inte lyder min befallning att hålla sabbatsdagen helig och inte bära någon börda när ni går in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag sätta eld på dess portar och branden skall härja Jerusalems borgar, och den skall inte släckas.

Hedningarna skall håna vid Sabbaten (Lam 1:7) under tiden för hennes lidande. Sålunda är Sabbaten ett tecken och källan till smädelse i lidandet för de av Guds hus. Kungen och prästen skall bära Hans vrede för orätten för förvärldsligandet av Sabbaten (Lam. 2:6).

Lamantations 2:6 Sin boning rev han som ett bräckligt skjul, han förstörde sin helgedom. Herren lät högtid och sabbat falla i glömska i Sion. I sin rasande vrede försköt han konung och präst.

Sabbaten är för skratt och glädjande. Men som en bestraffning har skratten på Sabbaten tagits ifrån oss (Hos. 2:11).

Rätt attityd måste hållas på Sabbaten. Man måste vänta tills den är fullbordad vid mörkret för att få ta itu med affärer, för det kommar att överföras till hållningen gentemot ärlighet, uppoffring och givande (Am. 8:5). Var alltid medveten i att göra gott och hela de ofärdiga hos oss alla (Luk. 13:10-16).

Lukasevangeliet 23:54 visar att du måste förbereda för Sabbaten. Tänk framåt, gör gott gentemot varandra. Visa att vi älska alla och envar så som Kristus älskar oss. Låt oss växa i tron att vi alla är skapa hela (Luk. 5:5-14).

Eftersom det är lagenligt att omskära på Sabbaten, så är det också lagenligt att omskära era hjärtan med givande och Andens kraft. Döm varandra med rättvist bedömande genom det goda du gör på Sabbaten. (Joh. 7:21-24).

Jesaja 56:2 Lycklig den som handlar så, den människa som håller fast vid detta: att iaktta sabbaten och inte vanhelga den och att avhålla sig från allt ont.

Välsignelser skall växa för de som håller Sabbatsordningen och för de som predikar förvärldsligandet av Sabbaten; vi läser:

Jeremia 10:21 Herdarna var enfaldiga, de sökte inte Herren. Därför har de misslyckats och hela deras hjord är skingrad.

Herdarna för det andliga Israel som inte inger sig i ingående studier och efterlydnad inför orden skall dömas och deras flock skall skingras! Denna dom kan innebära döden för de individuella herdarna som predikar ett förvärldsligande av lagen (Jes. 66:16-24).

I tiden efter Messias behöver vi vuxendop för att erhålla Anden och förnya förbundet. Påbuden rörande Sabbatismos (SGD 4520) kvarstår.

Hebreerbrevet 4:9-11 9 Så har Guds folk alltjämt en sabbat att vänta. 10 Ty att gå in i Guds vila är att vila ut från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 11 Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den vilan, så att ingen bringas på fall genom samma slags ohörsamhet.

Sjundedagssabbatens vila kvarstår på sin plats! Vi som är döpta i set andliga Israel och som förnyar förbundet med vår Gud, skall hålla det och avstå från vårt arbete.

Andra Mosebok 31:12-17 Herren sade till Mose: 13 Tala till israeliterna och säg: ”Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att det är jag, Herren, som helgar er. 14 Ni skall hålla sabbaten, den skall vara helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden. Var och en som utför något arbete på sabbaten skall utstötas ur sitt folk. 15 Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. 16 Israeliterna skall hålla sabbaten; de skall iaktta den genom alla släktled som en förbundsplikt för alla tider. 17 Den är ett evigt tecken som förenar mig och israeliterna, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde dagen vilade han och hämtade andan.”

I framtiden i Hans goda tid, skall Gud ta från folken, individerna för att bli till präster och leviter i enlighet med Melkisedeks Order. De och alla och envar skall komma att dyrka Honom på Sabbatsdagen.

Jesaja 66:18-23 Jag kommer för att samla alla folk och alla språk. De skall komma och se min härlighet. 19 Jag skall göra ett tecken bland dem och sända dem som överlevt till de andra folken, till Tarshish, Put och Lud, till Meshek, Tuval, Javan och de fjärran kustländerna, som inte har hört om mig och inte har sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland de andra folken. 20 Och de skall föra alla era bröder från folken som en offergåva till Herren, på hästar och vagnar, i kärror, på mulåsnor och kameler, till mitt heliga berg, Jerusalem, säger Herren, så som Israels folk för sina offergåvor i rena kärl till Herrens tempel. 21 Även bland dem skall jag välja några till präster och leviter, säger Herren. 22 Liksom den nya himmel och den nya jord som jag skapar skall bestå inför mig, säger Herren, så skall er ätt och ert namn bestå. 23 Nymånadsdag efter nymånadsdag, sabbat efter sabbat skall alla människor komma och tillbe mig, säger Herren.

Den Praktiska Användningen

Sjundedagssabbaten skall hållas (2 Mos. 20:8-11; 5 Mos. 5:12-15; Heb 4:9-11) som ett uttryck för Gud förbund och ett av de tio budorden. Dessa är okränkbara föreskrifter för evigt för alla människor. Sabbaten är Helig. Var och en som förvärldsligar Sabbaten lider döden och skall skiljas från sitt folk. (2 Mos. 31:14-15).

Sjundedagssabbaten kvarstår för sina efterföljare i det förnyade förbundet (Heb. 4:9; Kol. 2:16-17). Den sjunde dagen inleds vid den sjätte veckodagens slut, vår fredag, vid aftonens slut enligt solnedgången till havs. (1 Mos. 1:5; Ps 104:20; 3 Mos. 23:32; Apg 27:27-33). Den är från solnedgång till solnedgång (3Mos. 27:27-33).

EENT (tider för den nautisk solnedgången) finns publicerad här: http://aa.usno.navy.mil/data/docs/RS_OneDay.html eller så kan ni vira röda och blå band tillsammans och hålla dem mot väster när skymningen djupnar och när ni inte längre kan urskilja färgerna, då är det mörk. Detta kommer att vara väldigt nära den publicerade lokala tiden för EENT beroende på er synskärpa.

Det är ett evigt förbund Israels folkoch är ett tecken förevigt mellan dem och Gud, som erkänner Honom som skapare (2 Mos. 31:15-16). Alla sanna kristna är det andliga Israel och alla ofrälse skall slutligen komma in i Israels folk (Rom. 9:6; 11-16-25). Straffet för att förvärldsliga Sabbaten är döden krävt i underkastelsen av den Helige Ande och överfört i den andra uppståndelsen (Upp. 20:5).

Sabbaten är en njutning och skall äras som Herrens Heliga Dag. Det är inte en dag av enbart njutning, utan en dag av heligt samlande (Jes 58:13-14). Inget arbete skall utföras eller bördor bäras på den dagen (Jer 17:21-22) och på den dagen skall vi varken köpa (Neh. 10:31) eller sälja (Neh. 13:15).

Nymånadsdagarna

Jesaja 66:22-23 Liksom den nya himmel och den nya jord som jag skapar skall bestå inför mig, säger Herren, så skall er ätt och ert namn bestå. 23 Nymånadsdag efter nymånadsdag, sabbat efter sabbat skall alla människor komma och tillbe mig, säger Herren.

Folket är befallt till att dyrka både på Sjundedagssabbaterna och Nymånadsdagarna (se också Hes. 46:6, 9-10).

Hesekel 46:1-3 Så säger Herren Gud: Porten till inre förgården, den som vetter mot öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna men hållas öppen på sabbatsdagen och även på nymånadsdagen. 2 Fursten skall komma utifrån och gå genom porthusets förhall och stanna framme vid dörrposten, medan prästerna offrar hans brännoffer och gemenskapsoffer. Innan han går ut igen skall han falla ner i tillbedjan vid tröskeln. Porten får inte stängas förrän på kvällen. 3 Vid ingången till denna port skall folket i landet på sabbatsdagar och nymånadsdagar falla ner och tillbe Herren.

Offret på Nymånadsdagarna är i realiteten större än det vid Sabbaten (Hes 46:4, 6). Det finns ingen skillnad mellan Nymånadsdagen och den veckovis återkommande Sabbaten. Båda dagarna är heliga och ingen handel skall förekomma på någon av dagarna.

Amos 8:5 Ni säger: ”När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen,

Betydelsen i offren när det gäller Nymånadsdagen handlar om Kyrkan och Israels råd. Om Nymånadsdagarna inte hålls som Sabbat, är det omöjligt att begripa Guds Kalender (se uppsatsen Guds Kalender [156]). Den moderna judiska kalendern är inte en korrekt kalender och den förhindrar återupprättelsen. Tills Guds Kalender är återupprättad, kan inte Högtiderna och Nymånadsdagarna inte följas korrekt och återupprättelsen fördröjs. Enbart genom att återupprätta Nymånadsdagarna kan Kalendern och Högtiderna hållas korrekt och bli förstådda.

Nymånadsdagarna är en av åminnelserna som Herren uppräknade i Fjärde Mosebok 10:10.

Fjärde Mosebok 10:10 Och när ni har en festdag eller firar era högtider och nymånadsdagar skall ni blåsa i trumpeterna medan ni offrar brännoffer och gemenskapsoffer. Då skall er Gud tänka på er. Jag är Herren, er Gud.

Herren din Gud är Yahovah din Elohim. Offren var fullbordade i Kristus. Sabbaterna, Nymånadsdagarna och de fastslagna Högtiderna var inte borttagna.

Vi får inte hålla med de som för oss mot en negativ bedömning angående hållandet av Nymånadsdagarna.

Kolosserbrevet 2:16-17 Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater. ¹⁷Sådant är skuggan av det som skulle komma; själva kroppen är Kristus.

Högtiderna vid Nymånadsdagarna behandlades som Shabbatown, eller Helig Sabbat. Offer frambringades, som vi sett ovan, som en åminnelse.

Fjärde Mosebok 28:11-15 Vid era nymånadsfester skall ni som brännoffer till Herren frambära två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria, 12 samt tre tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till varje tjur, två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till baggen 13 och en tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till varje lamm. Det blir ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. 14 De tillhörande dryckesoffren skall bestå av en halv hin vin till tjurarna, en tredjedels hin till baggen och en kvarts hin till lammen. Detta är nymånadsbrännoffret på dess bestämda dag, nymånadsdagen, likadant vid alla årets nymånadsfester. 15 Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer åt Herren. Allt detta skall offras utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.

Vi känner till genom texten ovan, att Nymånadsdagarna skulle ske vid varje månad genom årets alla månader. Samma föreskrifter gäller för Nymånadsdagarna som gäller för Högtiderna och Sabbaterna.

Första Krönikeboken 23:31 Varje gång man offrade brännoffer åt Herren skulle de hjälpa till — på sabbater, vid nymånadsfester och högtider — och i det antal som var föreskrivet ständigt stå inför Herrens ansikte.

Nymånadsdagarna är förmedlare mellan Sabbaterna och Högtiderna.

Andra Krönikeboken 31:3 Kungen bidrog med en del av sin egen förmögenhet till brännoffren: brännoffren morgon och kväll och brännoffren på sabbater, nymånadsfester och högtider, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

Esra 3:5 konstaterar också att Nymånadsdagarna var återupprättade. Båda större upprättelser inkluderade upprättelsen av Nymånadsdagarna.

Esra 3:5 Och sedan offrade de det dagliga brännoffret och särskilda brännoffer för nymånadsdagarna och för alla andra högtider helgade åt Herren. Till detta kom alla de gåvor som var och en frivilligt offrade åt Herren.

Nymånadsdagarna är begynnelsen eller första dagen av månaden (4 Mos. 10:10; 28:11). Månkalendern är det Heliga Folkets märke. I sin kommentar till Andra Mosebok 12:2, konstaterar Mekilta att 'nationerna' känns igen genom solen, men Israel känns igen genom månen (Ps. 104:19). Sabbaterna och Nymånadsdagarna tillsammans firas genom att avstå från arbete som vi läser i Amos 8:5. Det skulle vara en dag av glädje. Skratten som var menade för de Heliga Dagarna, Nymånadsdagarna och Sabbaterna avlägsnades.

Hosea 2:11 Jag skall göra slut på all hennes glädje, hennes högtider, nymånadsdagar och sabbater, alla hennes fester.

Detta var på grund av otrohet och avgudadyrkan. Gud förstör sitt folk på grund av att de inte upprätthåller Hans lagar. Slutresultatet är att Han förstör nationens och folkets välfärd.

Hosea 2:12 Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd, som hon tror är den lön hon har fått av sina älskare, jag skall förvandla dem till snårskog, de vilda djuren skall äta dem.

Första Mosebok 1:14 visar att Gud sätter ljusen på himlen för att skilja dag från natt och som tecken och för årstiderna. Nymånadsdagarna bestämmer ordningen och tillfällena för högtiderna, och föregick logiskt Sabbaten, vilka representerar skeendet fullbordan på den sjunde dagen, emedan Nymånadsdagarna härrör ur den fjärde dagen. Ljusen är till för att skilja ljuset från mörker (1Mos. 1:18). Månen visar världens ljus inom det mörker som härskar över det. Solen används för att utskilja Kristus.

Malaki 4:2-4 Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar skall ge läkedom. Då skall ni slippa ut, som kesande kalvar ur kätten. 3 Ni skall trampa ner de onda, de skall bli till stoft under era fötter den dag jag griper in, säger Herren Sebaot. 4 Slutord Glöm aldrig den lag som jag gav min tjänare Mose på Horeb, med stadgar och bud för hela Israel.

Fruktan för Gud är åminnelsen inför Guds Lag. Sabbaterna och Nymånadsdagarna behandlades på samma sätt vad det gäller utövandet av näringsverksamhet. Utövandet av handel eller köande och säljande, och var förbjudet både vid Nymånadsdagarna och Sabbaterna.

Amos 8:4-6 Hör detta, ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet! 5 Ni säger: ”När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen, 6 köpa de fattiga för pengar och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.”

Månaderna är tolv inalles med en trettonde mellankalendermånad tillagt sju tillfällen i varje nittonårscykel som året återkommer i, så som fastslås och krävs i 2 Mos 12:1. Kalenderns ordningsföljd är upprättad av Gud i skapelsen och är förutbestämd av himlakropparna. Rörelserna och positionerna för himlakropparna är deavgörande faktorerna för bestämmande av kalendern. Detta kommer att ses utvecklas genom Bibeln och är centralt för lagen.

Psaltaren 104:19 Du gjorde månen, som visar årets tider, och solen, som vet när den skall gå ner.

Månen är den avgörande faktorn, inte solen. Solen har en principiell betydelse enbart för dagen, och som axel för årets begynnelse från vårdagjämningen eller årets skifte i Andra Mosebok 34:22 från SHD 8622 {tek-oo-faw'} eller {tekquphah}, i betydelser

· 1(a) komma igen, förlopp av tid eller rum, en vändpunkt, ett (för)lopp

· 1(b) vid (för)loppet (som adverb)

För Israels och alla folk på det norra halvklotet, är vintersolståndet den tid i december när solen när sin mest södra latitudposition. Vid detta tillfälle har vi årets kortaste dag, vanligtvis kring 21:a/22:a december. Sommarsolståndet är den tid i Juni då solen når sin mest nordliga latitudposition. Vid detta tillfälle inträffar årets längsta dag, vanligtvis omkring den 21:a/22:a juni.

Värdagjämningen är den tid i mars då solen passerar genom ekvatorn och rör sig från det södra halvklotet till det norra. Dag och natt är då av ungefär samma längd. Detta datum är vanligtvis kring den 21:a/22:a mars. Höstdagjämningen är den tid i september då solen passerar ekvatorn på sin väg från det norra halvklotet till det södra. Dag och natt har ungefär samma tidslängd. Denna dag är vanligtvis kring den 21:a/22:a september.

Ett typiskt ekvatorialår är 365.24219 dagar och en kyrkomånad är 29.53059 days. Nitton ekvatorialsolår är nära nog till ett helt antal kyrkomånader. Den verkliga längden på ett specifikt år kan avvika med flera minuter beroende på inflytande från gravitationskraften från andra planeter. Likaledes kan tiden mellan två nymånader skilja med flera timmar på grund av ett antal faktorer inklusive ändringar i gravitationskraften såväl som från solens och månens omloppspåverkan.

Nitton år utmärker den fullständiga cykeln. Denna period är bestämd av Nymånaderna dem själva, så som de roterar genom årstiderna. Det är nitton år i en sådan cykel.

Månadens början fastställs inte av visuell iakttagelse av den första nymånen. Detta varierar väldigt mycket och det gör publicerandet av en kalender med de Heliga Dagarna införda omöjligt. För referens studera uppsatsen Början för Månade och Dag (Nr. 203).

Året inleds på våren med den första dagen av den första månaden fastställd från konjunktionen under Jerusalemtid. Detta är den första månaden som har den femtonde dagen, Herrens påsk, utvisad av fullmånen som följer efter vårdagjämningen. Nymånadsdagen kan vara upp till femton dagar före vårdagjämningen.

Högitden Herrens Påsk, som skall firas vid fullmånen i månaden Nisan (14 Nisan), skall alltid infalla efter vårdagjämningen [metaisemerian earinen] då solen stod i väduren. Denna förklaring utmärks av Anatolius, i ett fragment av vikt I relation till den judiska kalenderns historia som ges i Eusebius Hist eccl. vii 32. 16-19, som karaktäriserar detta som den eniga synen i saken av alla de judiska myndigheterna… Med detta överensstämmer även uttalandena av Philo och Josephus. Om man därför mot slutet av året insåg att Herrens påsk skulle infalla före vårdagjämningen, så ordnades detta med införandet av en interkalendarisk månad före Nisan

(Schurer, A History of the Jewish People in the Time of Jesus Christ, första delen, volym II, appendix III).

Denna viktiga regel kan inte återfinnas i Skriften.

Denna regel följs fortfarande av romerskkatolska efter 1800 år, när det gäller fasställandet av deras påsk. År 2005 sammanföll det med den sanna Skördeofferhögtiden på söndagen den 27 mars. De såg ingen konflikt i detta då judarna var en månad sena så sent som 1997. (se ‘Varför är Herrens Påsk så sen år 1997 [239].

I det fallet var den sen för att ta hänsyn till den rabbinskt utformade men astronomiskt meningslösa ‘välsignelsen av solen’. Detta är en modern tradition som gör att hela Juda syndar.

Månadens början vid konjunktionen är mycket betydelsefull för förståelsen av när början av året inträffar.

Årets början är INTE beroende av kornets mognad I det moderna Israel. Detta kan variera med flera veckor från år till år, och detta gör utgivandet av en kalender med de Heliga Dagarna utmärkta omöjlig.

Detta sökande efter ett tecken faller i kategorin at ’se’ efter en nymåne eller ’se’ efter en fullmåne, efter vilka man försöker basera dessa viktiga cykler och dagar. Idag använder man modern säd som mognar i olika grad och som är väldigt annorlunda den primitiva säden. Vissa människor planterar det i skyddad miljö för kunna hålla sina förväntningar på mognadstid så nära som möjligt. Även då kan speciella omständigheter påverka deras önskade mognad.

Noa trädde in och Arken förseglades (1 Mos. 7:16) men vid flodens slut så visste han när Nyårsdagen inföll och han tog bort dess förslutning (1 Mos. 8:13). Denna kunskap om början av det Nya Året baserades inte på visuella tecken och var definitivt inte baserad på kornskörd nära Jerusalem vid flodens slut.

År 2005 är det sjunde året i cykeln och är ett Sabbatsår under vilket vi inte planterar eller sår ettårig säd som korn. Därför kommer ingen kunna se i vilket tillstånd av mognad som de gröna axöronen är under mars och april under ett sjunde år eller ett Jubileumsår. Denna kunskap behövs inte för att identifiera årets början och därigenom de följande Högtiderna och de Heliga dagarna.

Kalender för de Heliga Dagarna fram till nästa Jubileum finns publicerade här:

http://www.ccg.org/english/s/c3.html

Praktisk Användning

Nymånadsdagarna måste hållas enligt lagen (4 Mos. 10:10, 28:11-15; 1 Krön. 23:31; 2 Krön. 2:4, 8:13, 31:3). Handel är avstäng för denna tid för Sabbaten (Amos 8:5). Israels folk höll Nymånadsdagarna (Jes. 1:13-14; Esra 3:5; Neh. 10:33; Ps. 81:3; Hos. 2:11) så gjorde också Kyrkan över århundraden. Kyrkan behöll högtidlighållandet av Nymånadsdagarna tillsammans med Sabbaten och de Heliga dagarna (Kol. 2:16). Nymånadsdagarna skall hållas vid återupprättelsen under Messias (Jes. 66:23; Hes. 45:17, 46:1, 3, 6) som en Sabbat, och de åligger oss nu också. Nymånadsdagarna skall observeras i enlighet med Guds befallning till och med före de Heliga Dagarna, vilka det fastställer i fråga om skeende i tiden. (Ps. 81:3). Detta kommer ur sambandet med den astronomiska cykel baserad på månen och inte enligt iakttagelse (Ps. 104:19).

Heliga Dagar och Högtider

De årliga Heliga Dagarna finner vi i Tredje Mosebok 23:1-44, Fjärde Mosebok 28:16-29:35 och i Femte Mosebok 16:1-16. Dessa årliga Heliga Dagar är obligatoriska dagar för helig sammankomst (3 Mos. 23:4). De är minnesdagar (3 Mos. 23:43) och de återspeglar Herrens plan för frälsning.

De sju årliga Heliga Dagarna är:

Herrens Påsk (Lev. 23:7; Num. 28:18);

Den Sista Dagen i det Osyrade Brödets Högtid (Lev. 23:8, Numbers 28:25);

Förstlingsoffrets dag (Lev. 23:21; Num. 28:26);

Hornstötarnas dag (Lev. 23:23; Num. 29:1);

Försoningsdagen (Lev. 23:26; Num. 29:7);

Lövhyddehögtiden (Lev. 23:35; Num. 29:12);

Första Dagen i Lövhyddehögtiden (Lev. 23:36; Num. 29:35).

Det finns tre årliga Högtider (2 Mos. 23:14). Tidpunkten för dessa Högtider är satt eller fastslagen (Esra 3:5; Neh. 10:33). Detta ord, fastslagen, är översatt från 'mow'ed' (SHD 4150) vilket bär betydelsen 'en 'utsatt' tid' och dessa kan inte skjutas på framtiden.

Först ut är det Osyrade Brödets Högtid som har två Heliga Dagar, Herrens Påsk på den femtonde dagen och också den sista dagen av det Osyrade Brödets Högtid som infaller på den tjugoförsta dagen av den första månaden eller Nisan (Abib). De första 36 timmarna av Herrens påsk, inklusive Herrens Nattvard och måltiden den 15:e får inte hållas I hemet eller inom våra portar.

Femte Mosebok 16:5-7 Du får inte offra påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, ger dig, ⁶ utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. Där skall du offra påskoffret på kvällen, när solen går ner, den stund då du drog ut ur Egypten. ⁷