Det är skrivet: Du skall inte stjäla. (2 Mos 20:15; 5 Mos. 5:19).

Tredje Mosebok 19:11 Ni skall inte stjäla och inte bedra eller lura varandra.

Egendom som är Guds ägda

Alla ting är i slutändan Guds egendom. Gud upprättade lagarna, som behandlar den korrekta handlingen och förkastandet av Hans egendom. Gud har uppdelat skapelsen i kategorier rörande den egendom vi kan använda; och egendom som vi inte kan använda. Gud har gjort dessa uppdelningar grundade på ett antal samlingar av regler, inom vilka vi är tvungna att verka. Det finns lagar rörande miljön och omgivningen och vad vi får göra med den. Det finns lagar som rör näringskedjan, och vad av den som vi tillåts äta. Det finns lagar som rör delar av markens avkastning som vi kan äta och de delar som skall avsättas för Guds syften i skapelsens funktioner.

Skapelsen i sin helhet centreras kring den ende sanne Guden, och därför bär det första budordet med sig lagar rörande den egendom som Gud anser som sin egen, under termen tionde (jfr uppsatsen Tithing (No. 161)).

Första Budordet och Tiondet

Brist i att följa Guds system med tiondet som Han satt i ordning skall ses som stöld.

Malaki 3:1-12 1 Se, jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig. Plötsligt skall han komma till sitt tempel, den härskare som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer, säger Herren Sebaot. 2 Men vem kan uthärda dagen då han kommer? Vem kan bestå när han visar sig? Han är som smältarens eld, som tvättarnas lut, 3 han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver. Han skall rena leviterna och luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram offergåvor åt Herren på det rätta sättet. 4 Då skall Judas och Jerusalems offergåvor behaga Herren som i forna dagar, i gången tid. 5 Jag kommer till er för att hålla dom, och utan dröjsmål skall jag ställa trollkarlar, äktenskapsbrytare och menedare till svars och alla som förtrycker daglönare, änkor och faderlösa och som förfördelar invandrare – alla dem som inte fruktar mig, säger Herren Sebaot. 6 Jag, Herren, har inte förändrats, och ni, Jakobs barn, är som ni alltid har varit: 7 ända sedan era fäders tid har ni avvikit från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd tillbaka till mig, så vänder jag tillbaka till er, säger Herren Sebaot. Då säger ni: ”Hur då vända tillbaka?” 8 Så en människa får röva från Gud? Ni rövar ju från mig! Då säger ni: ”Hur har vi rövat från dig?” Tionden och offergåvor har ni rövat! 9 Ni drabbas av förbannelse, ändå rövar ni från mig, alla och envar. 10 Kom med hela tiondet till förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Sätt mig på ett sådant prov, säger Herren Sebaot, då kommer jag att öppna himlens fönster och låta ymnig välsignelse strömma ner över er.11 Jag skall skrämma bort gräshopporna så att de inte förstör markens gröda för er och så att era vinodlingar inte blir utan frukt, säger Herren Sebaot.12 Då skall alla folk prisa er lyckliga, och ni skall få ett härligt land, säger Herren Sebaot.

Gud uppsatte ett system som kräver betalning för upprätthållande av Hans dyrkan, och för de fattiga, så väl som för Hans folks förmåga att delta i Hans vägar, och i Hans Sabbater och Högtider. Guds offer skall vara skadefritt. Han anser skadade offer som en överträdelse.

Femte Mosebok 17:1-4 1 Åt Herren, din Gud, skall du inte offra en tjur eller ett får som har något fel eller lyte, ty detta väcker Herrens, din Guds, avsky. 2 Om det hos dig, i någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig, finns en man eller kvinna som gör det som är ont i Herrens, din Guds, ögon och bryter förbundet med honom, 3 någon som mot min befallning tjänar andra gudar och tillber dem eller solen, månen och himlens hela härskara, 4 och om detta kommer till dina öron, då skall du noga undersöka saken. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i Israel,

Detta krav på en perfekt offergåva utan fläckar eler skador, visar mot de utvalda och det slutgiltiga ödet och målet för hela mänskligheten.

Så väl som priset för tiondet, är priset för mönstringen av Israel tvunget att ges, brist i att göra detta är också en stöld.

Andra Mosebok 30:11-16 11 Herren talade till Mose: 12 När du mönstrar israeliterna och räknar deras antal skall var och en vid mönstringen betala en lösen för sitt liv åt Herren, så att ingen olycka drabbar dem vid mönstringen. 13 Var och en som upptas bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter tempelvikt – 20 gera per sikel. Denna halva sikel är en offergåva åt Herren. 14 Alla som upptas bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, skall ge denna offergåva åt Herren. 15 Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel när ni ger offergåvan åt Herren som en lösen för ert liv. 16 Du skall ta emot lösesumman av israeliterna och använda pengarna till tjänsten vid uppenbarelsetältet. Så skall israeliterna bli ihågkomna inför Herren, genom den lösen ni ger för ert liv.

Denna lösen blev betalad av Messias, och detta är varför ingen människa har mönstrat Israels folk, och ingen människa känner till utsträckningen av tron, för frälsningen gäller numera även de ofrälse. Tron har sträcks ut att innefatta de ofrälse och de har också nu möjligheten att bli till en del av Guds Tempel (1 Kor 3:17). Det finns här en logisk slutsats, att om vi alla blev bringade inför priset av Messias, har vi heller ingen rätt att hålla oss utanför Templet.

De som tjänar Templet har rätten att äta av Templet.

Första Korinthierbrevet 9:9-14 9 Det står ju i Moses lag: Du skall inte binda ihop munnen på oxen som tröskar. Skulle Gud bekymra sig om oxar?10 Nej, det är klart att han säger det med tanke på oss. Det är för vår skull det står skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det med hopp om lön för sin möda.11 Om vi har sått vårt andliga utsäde hos er, är det då för mycket om ni ger oss något materiellt som avkastning? 12 Om andra har rätt att ställa krav på er, har inte vi det ännu mer? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för evangeliet om Kristus.13 Ni vet ju att de som arbetar i templet lever av templets intäkter och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av offren.14 Så har också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle av evangeliet.

Belöningen, så som vi ser hos Malaki och från Ordspråksboken, är fruktbarhet.

Ordspråksboken 3:9-10 9 Ära Herren med allt du äger och med det första av din skörd. 10 Då skall dina lador fyllas av säd och presskaren flöda över av vin.

Ordspråksboken 11:24-26 24 Den ene är rundhänt men får bara mer, den andre snålar och har ändå inget. 25 En givmild människa får rikt igen, den som mättar andra blir själv mättad. 26 Den som låser in säden förbannas av folket, men välsignad blir den som vill sälja.

Det finns ett antal av förpliktelser som hänger samman med välsignelse och en plats i samhället.

Hela Gud lag är riktad mot nåd och rättfärdighet och tjänsten för Templet är inte meningslösa tal och traditioner, utan implementeringen av rättvisa och rättfärdighet.

Matteus evangelium 23:23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra.

Templet under Melkisedeks order erhöll tionde från Levi. I samband med Messias ankomst, gav Levi väg för en ny ordning av prästerskap, av vilken de, Levi, skulle vara en del. Levi betalade tionde till Melkisedek (Min Kung är Rättfärdighet), som en arvsbunden titel för prinsen av Salem eller Urusalaim. Denna titel bars också som Adoni-sedek, vilket betyder Min Herre är Rättfärdighet eller Rättfärdighetens Herre (Josh 10:1). Detta är en profetia över deras inlemmande i den nya ordern och tron.

Hebréerbrevet 7:1-10 1 Denne Melkisedek var kung i Salem och präst åt Gud den Högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham när denne vände tillbaka efter sin seger över kungarna. 2 Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn ”rättfärdig konung”, vidare är han kung i Salem, det vill säga ”fredskonung”. 3 Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid. 4 Betänk hur stor han måste vara, denne som Abraham, vår stamfader, gav sitt bästa krigsbyte som tionde. 5 De bland Levis efterkommande som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fast också de härstammar från Abraham. 6 Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som dock hade fått Guds löften, 7 och ingen kan förneka att det är den ringare som blir välsignad av den som är förmer. 8 I det ena fallet är det dödliga människor som tar emot tionde, men i det andra en om vilken det vittnas att han alltid lever. 9 Och på sätt och vis har Levi, som får tionde, själv gett tionde genom Abraham.10 Ty som ännu ofödd var han till i sin förfader när Melkisedek mötte denne.

Denna aspekt är täckt mer fullständigt i uppsatsen Melchisedek (No. 128).

Gud kräver att förordningen i Femte Mosebok 14:28 hålls, och att tiondet för det tredje året bringas inför Herren

Femte Mosebok 14:28 Vart tredje år skall du ta allt tionde av årets skörd till städerna och lägga upp det där.

Detta tionde för det tredje året i den sjuåriga cykeln skall läggas upp och högtiden skall hållas inom portarna. Hela avkastningen av det andra tiondet skall ges till prästerskapet, för att de skall kunna sörja för de fattiga över hela den sjuåriga perioden. Amos talar också om detta. Det dagliga offret eliminerades i samband med förstörelsen av det materiella och fysiska templet. Vid färdigställandet av Hesekels Tempel, kommer bara morgonoffret att bli återinfört. Denna följd av offer förtäljer historien om Templet och framåtskridande skörden. Amos talar här om tiden fram till förstörelsen år 70 e. Kr.

Amos 4:4 Gå till Betel och synda, till Gilgal och synda än mer! Bär fram era offer om morgonen, ert tionde på festens tredje dag!

Gud säger att han har gett Israels folk renhet för tänderna i deras boningar, ändå har de inte återvänt till honom. Med andra ord, han har dragit uppå dem med fattigdom och svält, och trots detta har de inte återvänt till Honom (jfr. Amos 4:1-13).

De som förtryckte de fattiga och krossade de behövande, drevs till dessa ytterligheter för deras orättfärdighet och de återvände inte till Gud. En sak syns här gå med de andra. Om de stjäl från Gud, syns de också förtrycka Hans folk samt de fattiga och de faderlösa.

Var försiktig med att göra skillnader mellan vad som var Kejsarens (Ceasar i Coxs original. övers. anm.) och vad som är Guds (Matt. 22:21; Mark. 12:17; Luk. 20:25).

Således utgår all myndighet från Gud och alla är krävda att handla med de olika befogenheter eftersom de är utfärdade av Gud.

Romarbrevet 13:1-10 1 Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. 2 De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva. 3 De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig; 4 den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda. 5 Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. 6 Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant. 7 Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad. 8 Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. 9 Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. 10 Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.

Därför har de som har tron också en serie förpliktelser, i så motto att de måste ge till Gud och prästerskapet och myndigheterna, det vilken är deras att få.

Det optimala systemet är direkt ställt under Guds profeter, som domare i Israel. Den administrativa monarkin var upprättad som ett andra och mer kostsamt system.

Första Mosebok 8:10-18 10 och du då äter dig mätt, skall du prisa Herren, din Gud, för det rika land han har gett dig.11 Akta dig för att glömma Herren, din Gud, och försumma inte att hålla hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig.12 När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i,13 när dina kor och får förökar sig, när du får mer av silver och guld och allt vad du äger förmeras, 14 akta dig då för att i högmod glömma Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret, 15 som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen med giftormar och skorpioner, ett förbränt land utan vatten, som lät vatten flöda ur den flinthårda klippan 16 och lät dig äta manna i öknen, något som dina fäder inte kände till, allt för att tukta dig och sätta dig på prov och för att till slut visa dig sin godhet.17 Tro inte att du av egen kraft och förmåga har skaffat dig denna rikedom,18 utan tänk på att det är Herren, din Gud, som ger dig kraft att skaffa rikedom, därför att han då liksom i dag kommer att upprätthålla det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.

Herren kommer inte att åhöra Israels folk under denna börda och den skall betalas.

Tid är Pengar

Offergåvor och tionden skall inte hållas inne, Att hålla dessa inne är stöld.

Andra Mosebok 22:29-30 29 Du skall inte dröja att offra av din skörd av vin och olja. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig. 30 På samma sätt skall du göra med dina kor och får: sju dagar skall de vara hos modern, och på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

På den åttonde är alla av Israels unga och barn givna åt Gud. De unga djuren och barnen genom omskärelse och tillgivenhet.

Andra Mosebok 23:17-19 17 Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Härskaren Herren.18 Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med något syrat, och fettet från mina högtidsoffer får inte lämnas kvar till morgonen.19 Det bästa av den första grödan på din mark skall du föra till Herrens, din Guds, hus. Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.

Brist i att uppställa inför Herren vid tre tillfällen, och med en offergåva, är uppror och stöld.

Andra Mosebok 34:19-20 19 Det första som kommer ur moderlivet skall tillhöra mig, allt förstfött av hankön bland din boskap, både kor och får. 20 Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det, skall du bryta nacken av det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. Med tomma händer skall ingen träda fram inför mig.

Ingen skall ställa sig inför Herren tomhänt. Återhållande av dig själv som del av Israels folk är också stöld.

Andra Mosebok 34:23-26 23 Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Härskaren Herren, Israels Gud. 24 Ty jag skall driva undan folken för dig och utvidga ditt område, och ingen skall hota ditt land när du drar upp tre gånger om året för att träda fram inför Herren, din Gud. 25 Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med något syrat, och påskfestens offer får inte lämnas kvar till morgonen. 26 Det bästa av den första grödan på din mark skall du föra till Herrens, din Guds, hus. Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.”

Fjärde Mosebok 18:20-32 20 Herren sade till Aron: I deras land får du ingen egendom, ingen andel skall tillfalla dig bland dem. Jag är din andel och din egendom i Israel. 21 Åt leviterna ger jag som egendom allt tionde från Israel som ersättning för det arbete de utför, deras arbete vid uppenbarelsetältet. 22 Hädanefter får övriga israeliter inte komma nära uppenbarelsetältet, ty då drar de skuld över sig och måste dö. 23 Det är leviterna som skall utföra arbetet där, och de skall bära den skuld de kan dra över sig. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. De tilldelas ingen egendom som de andra israeliterna; 24 det tionde som israeliterna ger Herren som offergåva är den egendom som jag ger åt dem. Det är därför jag säger att leviterna inte skall tilldelas någon egendom som de andra israeliterna. 25 Herren talade till Mose: 26 Till leviterna skall du säga: När ni tar emot israeliternas tionde, det som jag har bestämt att ni skall få av dem som er egendom, skall ni ge Herren en tiondel av tiondet som offergåva. 27 Denna gåva skall räknas er till godo som om det vore säden från en tröskplats eller flödet från ett presskar. 28 På så sätt ger också ni er offergåva åt Herren. Ni skall ge den från alla tionden som ni tar emot från israeliterna. Av dem skall ni ge en offergåva åt Herren, och den skall ni lämna till prästen Aron. 29 Från alla gåvor som ni mottar skall ni ta undan en full offergåva åt Herren, och det ni sålunda helgar skall ni alltid ta från de bästa gåvorna. 30 Säg också till dem: När ni har offrat det bästa av era tionden blir dessa för er leviter likvärdiga med vad andra får från tröskplats eller presskar. 31 Ni får äta dem på vilken plats ni vill tillsammans med era familjer, ty detta är er lön, ersättningen för ert arbete vid uppenbarelsetältet. 32 Genom att offra det bästa av era tionden undgår ni att dra skuld över er genom dem. Ni vanhelgar inte israeliternas heliga gåvor och behöver inte dö.

Offergåvorna skall vara av det bästa ich inte vara förorenade. Förorenande av någon annans offergåvor, eller underlåtelse att tillhandahålla en ren offergåva, är också stöld och icke passande. Det är inte bara en en ond skada, så som det kan verka, för att förtjänsten eller tillfredsställelsen från en ren offergåva har då stulits, så väl som offren har varit skadade.

Femte Mosebok 14:22-29 22 Du skall lägga undan tionde av allt du skördar, av vad åkern årligen ger. 23 Detta skall du äta inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut och där han vill låta sitt namn bo: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, likaså kornas och fårens förstfödda. Så lär du dig att alltid frukta Herren, din Gud. 24 Men om vägen är för lång, så att du inte orkar bära med dig det som Herren, din Gud, har välsignat dig med, därför att du bor för långt från den plats som Herren, din Gud, väljer ut till hemvist för sitt namn, 25 skall du sälja allt och bära pengarna i en pung till den plats som Herren, din Gud, väljer ut. 26 Där kan du köpa vad du önskar – kor och får, vin och öl, allt du vill ha. Håll sedan måltid där inför Herren, din Gud, och gläd dig tillsammans med din familj. 27 Och leviterna i dina städer får du inte försumma, eftersom de till skillnad från dig inte har fått någon andel eller egendom. 28 Vart tredje år skall du ta allt tionde av årets skörd till städerna och lägga upp det där. 29 Leviterna, som till skillnad från dig inte har fått någon andel eller egendom, liksom invandrarna, de faderlösa och änkorna som bor i dina städer, skall då få komma och äta sig mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt vad du företar dig.

Det andra tionde skall sättas åtsidan för firandet av Guds Högtider och festivaler volka är obligatoriska. Om platserna är för avlägsna, då kan tiondet bli omvandlat till pengar och de nödvändiga föremålen kan sedan inhandlas vid ankomsten. Numera tar människor inte det de har producerat och skördat, de tar pengar och alla inhandlar i allmänhet deras högtidsföremål. Därför blir nödvändigheten att föda de fattiga inte klart och tydligt sedd. The medel som avkastning och skörd måste upptas på kvällen före högtiden, så att samtliga kan bli givna hjälp innan högtiden börjar. Underlåtenhet att ge offergåvorna eller att hjälpa de fattiga och de i behov är också en stöld.

Stöld genom tillbakahållande eller återkrav av Tiondet

Återhållande av tiondet är stöld. Då en person behöver återkräva ett tionde för sina egna syften, då bär ångrandet av tiondet med sig ett straff. Om något tionde är återkrävt, så är straffet att det återtagna eller undanhållna tiondet skall betalas och därtill skall läggas en femtedel mer. Sålunda är ett obligatoriskt tjugoprocentigt tillägg lagt till varje tionde använt för något annat syfte.

Tiden och kalendern

Gud har upprättat en kalender i himlarna. Det verkar i enlighet med månens faser och är klart och tydligt igenkännbart genom astronomiska beräkningar och nymånen. Underlåtelse att följa denna kalender så som den var i ursprungligt skick (och inte efter den judiska Hillel kalendern) är stöld av tid från Gud.

Underlåtenhet att hängiva Sabbaten till Gud är stöld av Guds tid. Varje peron är förutsätts att hängiva dessa dagar till studiet av den Levande Guden och Hans system. Var sjunde år vid högtiden under Sabbatsåret, skall Lagen läsas och studeras. Brist i att efterleva alla de Sabbaterna och Lagen är stöld av Guds tid och den krävda dyrkan. Gud kräver att alla människor skall dyrka Honom i själ och i sanning.

Guds Tempel

Gud har gett folket förmågor och välgång, så att de kan hänge dessa förmågor och välsignelser till Hans större ära. Underlåtelse att använda förmågorna Gud har gett er för Hans dyrkan, och hans ordning, är också stöld.

Andra Mosebok 36:1-38 1 Besalel och Oholiav skall arbeta tillsammans med alla konstskickliga män som Herren gett insikt och förmåga, så att de vet hur de skall utföra allt arbete som krävs för att uppföra helgedomen på det sätt som Herren har befallt.” 2 Mose kallade till sig Besalel och Oholiav och alla konstskickliga män som Herren gett den rätta insikten, alla som kände sig kallade att gripa sig an med arbetet. 3 De tog hand om alla de gåvor som israeliterna hade lämnat till Mose för att användas vid arbetet på helgedomen. Men när man fortsatte att bära fram frivilliga gåvor till honom morgon efter morgon, 4 kom alla hantverkarna som utförde olika slags arbeten till helgedomen, var och en från sitt arbete, 5 och sade till Mose: ”Folket kommer med mer än vad som behövs för att utföra det arbete som Herren har befallt.” 6 Då lät Mose kungöra i lägret: ”Ingen, vare sig man eller kvinna, skall komma med fler gåvor till helgedomen.” Så avhölls folket från att lämna något mer. 7 Det som de redan hade gett räckte mer än väl till för att arbetet skulle kunna slutföras. 8 De konstskickliga hantverkarna gjorde boningen av tio tältvåder som tillverkades av tvinnat fint lingarn och av violett, purpurrött och karmosinrött garn, med keruber i konstvävnad. 9 Varje våd gjordes 28 alnar lång och fyra alnar bred; alla våderna var lika stora. 10 De fogades samman fem och fem. 11 Man gjorde öglor av violett garn i kanten av våden ytterst på det ena hopsatta stycket och på samma sätt i kanten av den yttersta våden på det andra hopsatta stycket. 12 50 öglor gjorde man på den ena våden och 50 ytterst på våden i det andra stycket, så att öglorna svarade mot varandra. 13 Man gjorde 50 hakar av guld och fäste ihop våderna med hakarna, så att boningen blev en helhet. 14 Man vävde våder av gethår till ett tält över boningen; elva våder gjorde man. 15 Varje våd gjordes 30 alnar lång och fyra alnar bred; alla elva våderna var lika stora. 16 Man fogade samman fem våder för sig 17 och sex våder för sig och satte 50 öglor i kanten av den ena våden, den som var ytterst på det ena hopsatta stycket, och 50 öglor i kanten av våden på det andra hopsatta stycket. 18 Och man gjorde 50 hakar av koppar för att fästa ihop tältet till ett helt. 19 Vidare gjorde man ett överdrag av rödfärgade baggskinn till tältet och ovanpå detta ett överdrag av delfinskinn. 20 Bräderna till boningen gjorde man av akacieträ och ställde dem upprätt. 21 Varje bräda gjordes tio alnar lång och en och en halv aln bred. 22 På varje bräda fanns två tappar i anslutning till varandra; man gjorde likadant med alla bräderna till boningen. 23 Av de bräder som gjorts för boningen satte man 20 på sydsidan, åt söder, 24 och man gjorde 40 socklar av silver och satte under de 20 bräderna, två socklar för varje bräda med dess två tappar; 25 vidare på boningens andra sida, norrut, 20 bräder 26 med deras 40 socklar av silver, två under var bräda. 27 Till baksidan av boningen, åt väster, gjorde man sex bräder 28 och till boningens hörn på baksidan två bräder. 29 De var dubbla nertill och likaså dubbla upptill, till den första ringen. Så gjorde man med de båda hörnbräderna. 30 Det var alltså åtta bräder med socklar av silver, sammanlagt 16 socklar, två under var bräda. 31 Man gjorde reglar av akacieträ, fem till bräderna på boningens ena sida, 32 fem till bräderna på dess andra sida och fem till bräderna på baksidan, åt väster. 33 Den mellersta regeln satte man så att den gick från den ena ändan till den andra mitt på bräderna. 34 Bräderna belade man med guld, och man gjorde guldringar på dem, där reglarna kunde skjutas in. Också reglarna belades med guld. 35 Man vävde ett förhänge av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn; det gjordes i konstvävnad, med keruber. 36 Till detta gjorde man fyra stolpar av akacieträ belagda med guld och med krokar av guld, och man göt till dem fyra socklar av silver. 37 Man gjorde ett draperi för ingången till tältet, i brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, 38 och till det gjorde man fem stolpar med krokar, och deras stolphuvuden och band belade man med guld, och deras fem socklar gjordes av brons.

Templet skapades av ting som gavs i vilja, och visade fram mot det andliga systemet, där folk skulle ge av demsjälva med vilja. Navet i Templet och systemet med dyrkan var Förbundsarken. Detta föremål pekade fram till ett nytt system, där Guds Lag skulle placeras inuti människornas hjärtan. De blev i realiteten förbundsarken och det är av denna orsak som Arken var tvungen att flyttas och gömmas (jfr uppsatsen The Ark of the Covenant (No. 196)). Den kommer inte att bringas tillbaka till våra medvetanden och vår åsyn igen.

Andra Mosebok 37:1-29 1 Besalel gjorde arken av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. 2 Han belade den med rent guld både invändigt och utvändigt och omgav den med en guldkant. 3 Han göt fyra ringar av guld och fäste dem vid de fyra fötterna på arken, två ringar på ena sidan och två på den andra. 4 Sedan gjorde han bärstänger av akacieträ och belade dem med guld 5 och sköt in dem i ringarna på arkens sidor, så att man kunde bära arken. 6 Han gjorde ett lock av rent guld, två och en halv aln långt och en och en halv aln brett. 7 Han gjorde också två keruber av hamrat guld, en vid varje ända av locket, 8 en kerub vid den ena ändan och en vid den andra. Han gjorde keruberna i ett stycke med locket. 9 Keruberna höll vingarna lyftade och utbredda så att de skylde locket. De var vända mot varandra, med ansiktena ner mot locket. 10 Han gjorde vidare ett bord av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt, 11 och belade det med rent guld, och runt omkring det fäste han en guldkant. 12 Han gjorde en handsbred list runt omkring det och en guldkant på listen.13 Han göt fyra ringar av guld och fäste dem i de fyra hörnen vid de fyra benen.14 Intill listen sattes ringarna som hållare för bärstänger, så att man kunde bära bordet.15 Han gjorde bärstängerna av akacieträ och belade dem med guld; så kunde man bära bordet.16 Han gjorde kärlen som skulle stå på bordet: fat och skålar, bägare och kannor för dryckesoffren, alla av rent guld.17 Han gjorde lampstället av rent guld. Det gjordes i hamrat arbete, både foten och stammen. Skålarna, kulorna och blommorna gjordes i ett stycke med lampstället.18 Det hade sex armar, tre på den ena sidan och tre på den andra.19 På den första armen sattes tre skålar med kulor och blommor och likaså på den andra; det gjordes likadant på alla sex armarna som gick ut från lampstället. Skålarna var formade som blommor på ett mandelträd. 20 På själva lampstället var det fyra skålar med kulor och blommor, och skålarna var som mandelträdsblommor. 21 Under vart och ett av de tre paren armar som gick ut från lampstället sattes en kula, gjord i ett stycke med detta, under de sex armarna som gick ut från lampstället. 22 Kulorna och armarna var i ett stycke med lampstället – alltsammans ett enda hamrat stycke rent guld. 23 Han gjorde de sju lamporna och de tänger och brickor som hörde till av rent guld. 24 Lampstället med alla dess tillbehör gjorde han av en talent guld. 25 Han byggde rökelsealtaret av akacieträ; det var fyrkantigt, en aln långt och en aln brett och två alnar högt. Hornen var i ett stycke med altaret. 26 Han belade det med rent guld ovanpå och på sidorna och på hornen och omgav det med en guldkant. 27 Han gjorde två ringar av guld och satte dem nedanför kanten på två av sidorna, på bägge gavlarna; de tjänade som hållare för bärstänger, så att man kunde bära altaret. 28 Bärstängerna gjorde han av akacieträ och belade med guld. 29 Och han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena välluktande rökelsen, konstfärdigt blandad.

Det finns ingen sådan sak som Nådesätet. Det är täckelsen och täckelsen har två keruber over sig, vilket är hjärtat i Templet och guds tron. En av dessa smorda keruber är Satan (jfr. Jes. kptl 14; Hes kptl 28). Den andre verkar vara Mikael som ärkeängel, eller Messias så som Yahovah-elohim (jfr. Judasbrevet 9).

Andra Mosebok 38:1-31 1 Han byggde brännofferaltaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett – altaret var fyrkantigt – och tre alnar högt. 2 I vart och ett av dess fyra hörn gjorde han ett horn, som var i ett stycke med altaret. Han belade det med koppar. 3 Han gjorde alla tillbehör till altaret, kärlen, skovlarna, skålarna, gafflarna och fyrfaten. Alla dessa tillbehör gjorde han av koppar. 4 Och han gjorde ett galler till altaret, ett nät av koppar, och satte det nertill, under altarlisten, så att nätet nådde upp till halva höjden av altaret. 5 Så göt han fyra ringar och satte dem i de fyra hörnen på koppargallret som hållare för bärstängerna. 6 Och han gjorde bärstängerna av akacieträ och belade dem med koppar. 7 Han sköt in dem i ringarna på båda sidor av altaret, så att man kunde bära det. Altaret var ihåligt; han byggde det av bräder. 8 Han gjorde bronskaret med tillhörande bronsställ av speglar som hade tillhört de kvinnor som gjorde tjänst vid ingången till uppenbarelsetältet. 9 Han gjorde också förgården till boningen. På sydsidan, åt söder, gjordes omhängena till förgården av tvinnat fint lingarn, 100 alnar långa, 10 med 20 stolpar och 20 socklar av brons och med stolparnas krokar och band av silver. 11 Likaså gjordes de på norra långsidan 100 alnar långa, med 20 stolpar och 20 socklar av brons och med stolparnas krokar och band av silver. 12 Förgårdens västra sida försågs med omhängen av 50 alnars längd, med tio stolpar och tio socklar och med stolparnas krokar och band av silver. 13 Framsidan, den östra sidan, var 50 alnar lång. 14 Där var omhängena 15 alnar åt ena hållet med tre stolpar och tre socklar, 15 och åt andra hållet 15 alnar med tre stolpar och tre socklar, alltså lika på båda sidor om porten till förgården. 16 Alla omhängena runt förgården gjordes av tvinnat fint lingarn. 17 Socklarna till stolparna gjordes av brons; stolparnas krokar och band var av silver, och stolphuvudena belades med silver. Alla stolpar till förgården hade band av silver. 18 Draperiet för porten till förgården gjordes i brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn; 20 alnar långt och fem alnar högt efter tygets bredd, liksom förgårdens omhängen. 19 Till det gjordes fyra stolpar med fyra socklar av brons; deras krokar och band var av silver, och stolphuvudena belades med silver. 20 Alla tältpluggarna till boningen och till förgården runt omkring den gjordes av koppar. 21 Följande är en redovisning av hur mycket som använts till boningen, till boningen för förbundstecknet. Den sammanställdes på Moses befallning av leviterna under ledning av Itamar, prästen Arons son. 22 Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, hade utfört allt det som Herren befallt Mose. 23 Till medhjälpare hade han haft Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, som var kunnig i hantverk och konstvävnad och i konsten att väva brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn. 24 Allt det guld som använts till arbetet med uppförandet av helgedomen, det som hade getts som offergåva, utgjorde 29 talenter och 730 siklar efter tempelvikt. 25 Det silver som erlades av menigheten vid mönstringen uppgick till 100 talenter och 1 775 siklar efter tempelvikt, 26 en beka per person, alltså en halv sikel efter tempelvikt för alla som upptagits bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, sammanlagt 603 550 man. 27 De 100 talenterna silver användes för att gjuta socklarna till helgedomen och förhänget, 100 talenter för 100 socklar, en talent för varje sockel. 28 Och de återstående 1 775 siklarna användes till stolparnas krokar, som beläggning på stolphuvudena och för att förbinda dem. 29 Kopparn som hade getts som offergåva uppgick till 70 talenter och 2 400 siklar. 30 Av den gjorde man socklarna till uppenbarelsetältets ingång och kopparaltaret med dess galler av koppar och alla tillbehör till altaret, 31 socklarna runt förgården, socklarna till förgårdens port och alla tältpluggarna till boningen runt förgården.

Tabernaklet i öknen och vildmarken var gjort av bidrag och offergåvor, från mönstrandet av Israels folk. Dessa offer pekade mot kyrkan i vildmarken och det faktum att Templet var uppfört av det antal av Guds söner som hade blivit förlösta av Messias och satta däri Templet. Altaret och föremålen var täckta och plaketterna var gjorda av slagen mässing, använda av speglarna från kvinnorna i församlingen. Detta påvisar platsen för kvinnorna i Guds Tempel, så som Guds söner i öknen och vildmarken också. Det skulle vara i fyrtio jubileer, för de fyrtio åren i öknen. Både ledarna för Judah och Efraim blev satta åtsidan, för att inträda det förlovade landet i slutet av den perioden, vilket symboliserades av Kaleb och Joshua

Andra Mosebok 39:1-43 1 Av violett, purpurrött och karmosinrött garn gjorde man ämbetsdräkter för tjänsten i helgedomen. Arons heliga kläder gjorde man så som Herren hade befallt Mose. 2 Efoden gjorde man av guld, av violett, purpurrött och karmosinrött garn och av tvinnat fint lingarn. 3 Man hamrade ut guldet till tunna plåtar och skar dessa i trådar så att de kunde vävas in med det violetta, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet till en konstvävnad. 4 Till efoden gjorde man axelstycken som skulle fästas i dess båda kanter och hålla ihop den. 5 Skärpet som skulle sitta på efoden gjordes på samma sätt och i ett stycke med den: av guld, av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, så som Herren hade befallt Mose. 6 Onyxstenarna infattades i flätverk av guld. Namnen på Israels söner var inristade på dem så som man graverar ett sigill. 7 Man satte dem på efodens axelstycken som en påminnelse om Israels söner, så som Herren hade befallt Mose. 8 Bröstväskan gjorde man, liksom efoden, i konstvävnad av guld, violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 9 Den gjordes fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred. 10 Och man besatte den med fyra rader stenar: i första raden en karneol, en topas och en smaragd, 11 i andra raden en rubin, en safir och en kalcedon, 12 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist, 13 i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De infattades i flätverk av guld. 14 Stenarna var tolv och svarade mot namnen på Israels söner, en för varje namn. På varje sten var namnet på en av de tolv stammarna ingraverat, som på ett sigill. 15 Till bröstväskan gjorde man kedjor av rent guld, tvinnade som snören.16 Man gjorde också två flätverk av guld och två ringar av guld och satte dem i två av hörnen på bröstväskan. 17 Och man fäste de båda guldsnoddarna vid de två ringarna i hörnen av bröstväskan, 18 och de två andra ändarna på snoddarna fästes vid de båda flätverken och sattes fast vid efodens axelstycken på framsidan. 19 Man gjorde två andra guldringar och satte dem i de båda andra hörnen på bröstväskan, på insidan mot efoden. 20 Slutligen gjorde man två guldringar och satte dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken, vid sömmen ovanför skärpet. 21 Bröstväskan knöts genom sina ringar fast vid ringarna på efoden med en violett snodd, så att den satt ovanför skärpet och inte kunde lossna från efoden, allt så som Herren hade befallt Mose. 22 Man gjorde kåpan till efoden helt i violett väv. 23 Mitt på kåpan gjordes en öppning, som öppningen på en brynja, med en kant runt om så att den inte skulle rivas sönder. 24 Runt fållen satte man granatäpplen av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 25 Man gjorde bjällror av rent guld och satte dem runt fållen på kåpan mellan granatäpplena, 26 en bjällra och ett granatäpple växelvis runt fållen på kåpan, som skulle bäras vid tjänstgöringen, så som Herren hade befallt Mose. 27 Åt Aron och hans söner gjorde man tunikorna, som var vävda av fint lingarn, 28 turbanen och huvudbonaderna av fint lingarn och linnebenkläderna av tvinnat fint lingarn, 29 och ett bälte av tvinnat fint lingarn, av violett, purpurrött och karmosinrött garn i brokig väv, så som Herren hade befallt Mose. 30 Man gjorde blomman, det heliga diademet, av rent guld och skrev på den så som man graverar ett sigill: Helgad åt Herren, 31 och man fäste vid den en violett snodd och satte den upptill på turbanen, så som Herren hade befallt Mose. 32 Så blev allt arbete på boningen, på uppenbarelsetältet, fullbordat. Israeliterna gjorde i allt som Herren hade befallt Mose. 33 De kom med boningen till Mose: tältet med alla dess tillbehör, hakarna, bräderna, reglarna, stolparna och socklarna, 34 överdraget av rödfärgade baggskinn och överdraget av delfinskinn och det skylande förhänget, 35 vidare arken med förbundstecknet, bärstängerna, locket, 36 bordet med alla dess tillbehör och skådebröden, 37 lampstället av rent guld, lamporna som skulle sättas på det och alla övriga tillbehör, lampoljan, 38 det gyllene altaret, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen, draperiet för ingången till tältet, 39 kopparaltaret med dess koppargaller, bärstänger och alla övriga tillbehör, karet med dess ställ, 40 omhängena till förgården, stolparna, socklarna, draperiet för porten till förgården, linorna, tältpluggarna och all utrustning som behövs för tjänsten i boningen, i uppenbarelsetältet, 41 ämbetsdräkterna för tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder liksom även hans söners prästkläder. 42 Israeliterna hade utfört allt arbete helt i enlighet med Herrens befallning till Mose. 43 När Mose såg att verket var fullbordat och att de hade utfört allt så som Herren hade befallt, välsignade han dem.

Prästerskapet var ställt under en överstepräst, som stod för alla stammarna i Israel, och på hans bröstplåt var satte de tolv stenarna som är de tolv grunderna, dessa var satta i fyra rader med tre i varje. De fyra uppdelningarna av tre symboliserar den fyrfaldiga uppdelningen under de fyra levande varelserna. Två av dessa varelser är ersättningen av elohim. De ses även i lejonets kerub och de manshövdade varelserna på väggarna i Hesekels Tempel (Hes 41:19). De tolv grundstenarna är de tolv överhuvudena för de tolv stammarna i Guds Stad (jfr. uppsatsen The City of God (No. 180)). Stenarna uppräknas annorlunda i Uppenbarelseboken 21:19-20. Innanför bröstplåtens pung är Urim och Tummin. Dessa är de två stenarna för Guds Orakel (jfr. också uppsatsen The Oracles of God (No. 184)).Stammarna själva är omändrade i kungariket, med skilda ansvar och placeringar, och detta är ämnet för en annan skrift. Placeringen i Guds kungarike är utfärdat av Gud och är givna till Kristus att implementera.

Skapelse

Skalesen är Guds egendom, jorden och dess helhet, och Han har gett till människan att herravälde över skapelsen och allt som finns i den, att nyttja, bruka, erövra och hålla och skydda inom Guds plan (1 Mos. 1:26-31; Ps. 24:1; 50:12; 1 Kor. 10:26-28).

Andra Mosebok 9:29 Mose svarade: ”När jag kommer ut ur staden skall jag lyfta mina händer i bön till Herren. Åskan skall tystna och haglet sluta. Då skall du inse att jorden tillhör Herren.

Nationerna fruktade inte Gud så de upptar inte deras arvedel än (jfr. 2 Mos. 9:29-35; och uppsatsen Moses and the Gods of Egypt (No. 105)).

Vi skulle bli till gudar eller elohim så som vårt öde är förutbestämt av Guds vilja och inte genom stöld. Det var kärnan för fallet för Adan och Eva (1 Mos. 3:5). Mysticism eller sökande att gripa till jämnställdhet med Gud som Gud, är samma felaktighet som gjordes av Eva på instiftan av satan. Vi är alla förutbestämda, utvalda, kallade, rättfärdigade och helgade (Rom. 8:29-30). Vi har satt upå den nya mannen på inbjudan av Gud, blivit förnyade i i kunskap. Sådant är fritt givet, men kan inte erhållas genom stöld (Kol 3:10)

Apostlagärningarna 2:41-47 41 De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. 42 Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. 43 Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. 45 De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. 46 De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

Det är varelsen som väntar på manifestationerna av Guds söner.

Romarbrevet 8:19-23 19 Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. 20 Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om 21 att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. 22 Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor.m 23 Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.

De utvalda är inte de som förstör Gods ord, men i hängivenhet, i Guds åsyn, talar i Kristus (2 Kor 5:17). De mesta av världen, de många, har förstört Guds ord och ändrat tiden och lagarna. De har tagit bort Testamentena ur dess struktur och ordning, och försökt stjäla gåvan om evigt liv, som gavs fritt till de som Gud har kallat i enlighet med sitt syfte.

Gud vill ha lydnad hellre än offer.

Andra Mosebok 19:5 Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min –

Vad kräver Gud av oss?

Femte Mosebok 10:12-17 12 Och nu, Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig? Bara att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar, älskar honom och tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ 13 och håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig, allt till gagn för dig själv. 14 Himlen, himlarnas himmel, tillhör ju Herren, din Gud, liksom jorden och allt vad den rymmer. 15 Ändå var det bara dina fäder Herren fäste sig vid och fattade kärlek till. Han har gjort er, deras efterkommande, till sina utvalda bland alla folk, och det är ni än i dag. 16 Skär därför bort era hjärtans förhud och sluta upp att vara så styvnackade. 17 Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas,

Vi skall hålla Hans budord, i oförändrad form.

Växter och djur

Boskapen är Herrens men de är tillåtna att användas. Detta system som verkar är utformat att skydda mot skador. (jfr. 2 Mos. 21:28-32; jfr uppsatsen Law and the Sixth Commandment (No. 259)).

Stöld uppstår genom undanhållande så som vi sett. Detta system utsträcks från Gud till prästerskapet, till myndigheterna och hela skapelsen även till djuren. Det är skrivet: Bind inte ihop munnen på oxen som tröskar, skulle Gud bekymra sig om oxar? 5 Mos. 25:4; 1 Kor. 9:9; 1 Tim. 5:18).

Han som brister i att tillhandahålla försörjning för sin familj förnekar tron och är värre än en otrogen. All sådan försummelse är stöld.

Stöld i förhållande till Matlagarna

Matlagarna är instiftade för upprätthållandet av individen, näringskedjan och miljön. Aspekterna hos matlagarna är upptagna i uppsatserna The Food laws [015] och Lagen och det Sjätte Budordet [259].

Ätande av oren mat är inte bara dumt i fråga om hälsa, utan också en stöld, från den struktur och ordning som Gud har utfärdat för hela planetens ordning. Det finns absolut ingen tvekan angående den vetenskapliga grunden och hållbarheten i matlagarna. De rena djuren äter från den näringskedja vi är satta och instruerade att bevara.

Förstörelsen av planeten är ett direkt resultat av våra stölder från Gud och Hans skapelse, genom att vi konsumerar saker vi inte har tillåtelse att konsumera.

Miljömässig Etik

Det finns en serie av lagar som förhåller sig till vad vi får ta och vad vi inte kan döda i förhållande till miljön. Lagarna rörande vad som får dödas och vad som inte får dödas, så som de rörande till djur och fåglar och deras ungar har tagits upp i uppsatsen Lagen och det Sjätte Budordet [259]. Brist i att efterfölja dessa föreskrifter rörande naturen och dess ungar, och Sabbaterna, och den långsiktiga bevarandet av miljön, är också stöld, och måste betalas för genom fångenskap. Landet måste ha sin Sabbat (se nedan).

Allmän egendom

I tillägg till uppfattningen om en fri miljö under Guds Lag, så finns även begreppen om egendom som ägs av samhället. Detta begrepp om allmän egendom har två aspekter.

Allmän egendom och Allmän lag

Den första aspekten berör den egendom som ägs av kronan för dess egen användning. Den andra aspekten är den om allmän egendom som ägs av samhället i helhet, vilken är tillgänglig för allmänheten. Begreppen om allmän egendom tas upp i Bibeln under uppteckningen som förorter. Dessa är landområden inom Leviternas städer, där boskap kan vallas på den allmänna egendomen. Dessa begrepp har alltid underbyggt vad som kallas allmän lag bland vårt folk. Kronans beslagtagande av den mark som rättmätigt är de allmännas och de vanliga medborgarnas, är stöld, precis som det är när det gäller individer. Således måste det ske ett erhållande av egendom på rättvisa villkor. Det måste finnas stadsplanering med allmän egendom som skiljer områdena med bostäder och byggnader. Det är vad som skall förstås som en san förort i bibliska termer.

Privat egendom

Rättigheterna för individer är i hög grad bundna i begreppet privat egendom. Rätten till ägande finns insatt i den bibliska lagen.

Rätt till Ägarskap

Varje person har en rätt till ägarskap uttryckt som kärlek för varandra som vi ser ovan.

Romarbrevet 13:8-10 8 Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. 9 Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. 10 Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.

Varje man skall vara säker och ingen man skall få göra dem rädda (3 Mos. 26:6).

När nationen är upprättad, görs folkets rätt till deras arvedel upp av gränser och undersökningar. Flyttande av en sådan gräns är stöld.

Femte Mosebok 19:14 Du skall inte flytta din grannes gränsstenar, som förfäderna har rest inom ditt område, i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning.

Dessa handlingar ställer upp lagarna för återgällning, genom medel av den produkt eller avkastning som har stulits, eftersom marken inte är överförd evigt. Handlingen ställer upp en förbannelse (5 Mos. 27:17; jfr. Ords. 22:28; 23:10).

Bortförandet av landmärken eller övertagandet av fält för faderlösa är stöld, eller en indikation på syftet att stjäla. Gud skall skydda de faderlösa. Men mundigheterna bär ansvaret att handha sådana ärenden under lagen. Job anklagade Gud för att dessa handlingar skedde (Job 24:2). Trots detta så ser Gud och dömer.

Tredje Mosebok 25:1-11 1 Herren talade till Mose på Sinaiberget: 2 Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag ger er, skall landet fira Herrens sabbat. 3 I sex år skall du beså din åker, och i sex år skall du beskära dina vinstockar och bärga skörden. 4 Men det sjunde året skall landet ha en sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära dina vinstockar. 5 Vad som växer upp av spillsäden efter skörden skall du inte skörda, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte plocka. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6 Vad landet självt kan frambringa under denna sabbat skall vara mat åt dig, din slav och slavinna, din daglönare och den som tillfälligt bor hos dig, alla som är hos dig. 7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också äta av vad landet kan ge. 8 Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år. 9 I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 10 och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt.11 Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka

Dessa förpliktelser gäller för ägandeskapet av landet vilket i slutändan vilar hos Gud. Med användandet av landet och marken vilar också förpliktelser.

Tredje Mosebok 25:23-28 23 Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig. 24 För all jord som blir er måste ni medge återköp. 25 Om din broder kommer på obestånd och måste sälja av sin egendom, skall hans närmaste skyldeman lösa in det sålda. 26 Om någon saknar skyldeman, men själv får råd att lösa in det sålda, 27 skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så skall han få tillbaka sin egendom. 28 Men om han inte har råd, skall det sålda förbli i köparens ägo till friåret. Då skall det frånträdas och han skall få tillbaka sin egendom.

Mark utanför städer omgjärdade av murar kan inte hållas för all framtid. Det finns också begränsningar när det gäller strukturen och ordningen av markägandet. Dessa varierar med förpliktelser.

Tredje Mosebok 25:29-34 29 Om någon säljer ett bostadshus i en stad med murar, skall han ha rätt att köpa tillbaka det inom ett år. Inlösningsrätten är alltså tidsbegränsad.30 Om det inte blir inlöst inom ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad stad, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för all framtid och inte frånträdas under friåret. 31 Men hus i byar som inte omges av murar skall betraktas som åkermark: de kan köpas tillbaka eller frånträds under friåret. 32 I fråga om leviternas städer, dvs. husen i deras städer, har leviterna en inlösningsrätt som gäller för all framtid, 33 vare sig en levit köper tillbaka sitt hus eller det hus han sålt i sin stad frånträds under friåret, ty leviterna har, i motsats till övriga israeliter, ingen annan egendom än husen i sina städer. 34 Ett fält utanför deras städer som är betesmark får inte säljas, ty det är deras egendom för all framtid.

Skillnaden mellan städer omgjärdade av murar och de utan skyddande murar ger ett beslut som baseras på deras förmåga att återgälla och vara del i jubileumsupprättelsen. Endast hus i kringgjärdade städer kan säljas för all framtid. Prästernas städer vilka verkar inkludera fristäderna kan inte säljas för evigt, utan kan återkrävas vid vilket tillfälle som helst av prästerna. Inget landområde utanför en kringgjärdad stad, ej heller landsbyar eller icke omgjärdade städer kan undantas från jubileumssystemet. Således går denna skillnad till lagen gällande återupprättande och återgällning och ägarskap. En person som säljer en egendom för all framtid kan återta deras fastighet inom ett år efter försäljningen. Annars övergår äganderätten för all framtid. Ingen annan fastighet kan säljas för all framtid för en enkel ersättning.

Personlig integritet

Genom tiderna har människan handlat med människor och också tagit dem till anställd tjänst och bunden arbetskraft genom kontrakt. Fotbollsspelare är ett exempel på sådant kontraktsbundet arbetssystem, dock ett mycket dyrt sådant.

Människor faller ofta under i hårda tider och lider av detta faktum. Det finns ett antal delar av lagstiftningen som kräver av oss att skydda individerna och brist i att utöva våra förpliktelser här gentemot varandra är också en form av stöld.

Tredje Mosebok 25:35-43 35 Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan försörja sig, skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig. 36 Du får inte ta ränta av honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din broder bo hos dig. 37 Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten för att ge er Kanaan och vara er Gud. 39 Om din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till dig, får du inte behandla honom som slav. 40 Han skall arbeta hos dig som en daglönare eller en tillfälligt bosatt fram till friåret. 41 Då får han lämna dig, han själv och hans barn med honom, och han får återvända till sin släkt och sina fäders egendom. 42 Ty de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten, de skall inte säljas som vanliga slavar säljs. 43 Du skall inte behandla honom hårt, du skall frukta din Gud.

Därför kan ingen människa inom nationen vara en bunden tjänare, ej heller tvingas tjäna med hårdhet. Detta har en långtgående effekt nu när de ofrälse har upptagits in i Guds kungarike. De som vägrat att bli en del av nationen och kyrkan kan befallas under lagen.

Tredje Mosebok 25:44-46 44 Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. 45 Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, 46 och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid. Men bland era bröder, israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt.

Denna lag skall visa på de beslutade fördelarna med ett medborgarskap inom nationen av Israels folk.

Tredje Mosebok 25:47-55 47 Om en invandrare eller tillfälligt bosatt hos dig uppnår välstånd men din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till invandraren eller den tillfälligt bosatte eller någon som härstammar från en invandrare, 48 skall han kunna friköpas sedan han sålt sig. En av hans bröder skall friköpa honom, 49 eller hans farbror eller hans kusin eller någon annan nära släkting eller han själv om han får råd till det. 50 Då skall han och den som köpte honom räkna ut tiden från det år då han sålde sig och till friåret. Priset skall anpassas efter antalet år och beräknas efter en daglönares arbete. 51Om många år är kvar, skall han köpa sig fri genom att betala motsvarande del av summan, 52 och om bara några år är kvar till friåret, skall han betala en summa beräknad efter antalet år. 53 Han skall vara som en daglönare, anställd år för år, och du skall se till att han inte behandlas hårt. 54 Och om han inte blir friköpt på detta sätt, blir han fri under friåret, han själv och hans barn med honom. 55 Ty israeliterna är mina slavar och tillhör mig, de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.

Underlåtelse att rättvist handha tiden och arbetsbördan av de av Israels folk är stöld. Därför finns det en nödvändighet för områdena rörande arbets- och industriell lagstiftning som utgår från dessa budord. Gud äger Israel, inte någon människa kan så göra, och således är alla av Israels folk både infödda eller ofrälse som konverterat, Herrens egendom, och är inte bundna slavar.Inte heller kan de säljas som bundna slavar av någon enda person eller myndighet i landet eller av nationen.

Denna lag skall bli återupprättad i Israel och Jubileumssystemet skall också återupprättas så som Han talade genom Hans tjänare Jeremia (Jer. 32:6-44).

Lammet har återgäldat människorna för Gud och skall vägleda dem in till Hans Heliga Bosättningar, så som vi ser i Herrens Sång (2 Mos 15:1-19).

Andra Mosebok 15:1-19 1 Då sjöng Mose och israeliterna denna lovsång till Herren: Jag sjunger till Herrens ära: stor är hans höghet och makt. Häst och vagnskämpe vräkte han i havet. 2 Herren är min kraft och mitt värn, han blev min räddning. Han är min Gud, honom vill jag prisa, min faders Gud, honom vill jag lovsjunga. 3 Herren är en kämpe – Herren är hans namn. 4 Faraos vagnar, hela hans här, kastades i havet, hans tappraste män dränktes i Sävhavet. 5 Vattnen slog samman över dem, de sjönk i djupet som stenar. 6 Din högra hand, Herre, härlig i makt, din högra hand, Herre, krossade fienden. 7 I din makt och din härlighet gjorde du motståndarna till intet. Din lågande vrede bröt fram och förtärde dem alla som halm. 8 Du frustade, och vattnet tornade upp sig, vågorna stod som en mur, strömmarna stelnade mitt i havet. 9 Fienden sade: Jag skall förfölja dem, hinna i kapp dem, fördela bytet, stilla min lystnad, jag skall dra mitt svärd och beröva dem allt. 10 Du blåste på dem och havet höljde dem, de sjönk som bly i väldiga vatten. 11 Vem är som du bland gudarna, Herre? Vem är som du, majestätisk och helig, värdig fruktan och lovsång, mäktig att göra under? 12 Du sträckte ut din hand, och jorden slukade dem. 13 Du ledde med trofast kärlek det folk som du friköpt, förde det med makt till din heliga boning. 14 Folken hörde det och darrade. Ångest grep filisteerna, 15 Edoms furstar fylldes av skräck, de starka i Moab greps av fruktan, modet svek dem som bodde i Kanaan. 16 Fasa och skräck föll över dem, inför din mäktiga arm stod de förstenade, medan ditt folk drog fram, Herre, det folk drog fram som du vunnit åt dig. 17 Du ledde dem fram och planterade dem på det berg som är din egendom, den plats du gjort till din boning, Herre, den helgedom, Herre, du själv har grundlagt. 18 Herren är konung nu och för evigt. 19 När faraos hästar gick ut i havet med hans vagnar och vagnskämpar lät Herren havets vatten strömma tillbaka över dem. Men israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet.

Och Herren skall vara hos oss så att vi inte faller in i öknen och vildmarken. Därför, förstör inte det land vari Herren skall ha sin bonimg (4 Mos. 35:34; 20:22-24).

Fall ej heller till korta i fråga om offergåvorna till Herren (4 Mos. 15:1-12) Om du kommit till korta däri på grund av okunskap, då skall försoning bli upprättad. (4 Mos. 15:17-28).

Dock kan ingen återgälla sin broder, bara Kristus kan göra detta (Ps. 49:6-7).

Stöld genom Ojämlikhet under Lagen

Det skall inte förekomma någon stöld genom ojämlikhet under lagen.

Fjärde Mosebok 15:13-16 13 Alla infödda israeliter skall göra som här är sagt, när de vill offra ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 14 Och när en invandrare eller en tillfällig besökare nu eller i framtiden vill offra ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall han göra på samma sätt som ni. 15 En och samma stadga skall gälla i församlingen för er och för invandraren som bor hos er. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. Ni och invandrarna skall handla på ett och samma sätt inför Herren. 16 Samma lag och samma rätt skall gälla för er och för invandraren som bor hos er.

Likaledes finns det en lag för försoning.

Fjärde Mosebok 15:29-31 29 Samma lag skall gälla för var och en av er som syndar utan uppsåt, för de infödda israeliterna likaväl som för invandrarna hos dem. 30 Men om någon, infödd eller invandrare, handlar med berått mod, hädar han Herren och skall utstötas ur sitt folk. 31 Han har föraktat Herrens ord och brutit hans bud. Han måste utstötas, han har dragit skuld över sig.

(jfr. 5 Mos. 28:63).

Därför är stöld i omdöme av respekt för personer förbjuden (jfr. Prov. 18:5, 11).

Femte Mosebok 1:17 Var inte partiska när ni dömer, lyssna lika noga på låg och hög. Frukta ingen människa, ty domen är Guds. Om någon sak blir för svår för er skall ni lägga fram den för mig, så skall jag lyssna.”

(jfr. 5 Mos. 1:11-18).

Stöld genom myndighet

Det får inte förekomma någon stöld genom myndighet eller nepotism.

Hesekiel 46:18 Fursten får inte ta något som tillhör folket och tvinga bort någon från vad som är hans. Av sin egendom skall han ge åt sina söner. Bland mitt folk skall ingen drivas bort från vad som är hans.

Sålunda är tagande till ägande och köp tvunget att ske på rättvisa villkor och skall inte strida mot jubileumssystemet, eller när det gäller respekten för personer (jfr. även Ords. 28:19). Kronan och staten skall inte kunna lägga beslag på land på grund av nepotistiska eller icke nödvändiga orsaker.

Köp på rättvisa sätt är en av de mest viktiga faktorerna i bevarandet av ett fritt och rättvist samhälle.

Återupprättelse Rehabilitering

Syftet av all lagstiftning faller under kategorierna rörande Förhindrande och sedan återgällning och rehabilitering.

Efesierbrevet 4:28 Den som stjäl skall sluta stjäla och i stället arbeta och sträva med egna händer, så att han kan dela med sig av sitt goda åt dem som behöver.

Det finns dock speciella lagar rörande bestraffning och åtgärder där stöld är inblandat.

Förhindrande av fortskridande ojämlikhet bland stammarna

De lagar rörande arvedelarna ser vi har utvecklats under det femte och sjätte budordet hjälper eller skyddar integriteten gällande stam eller nationellt välstånd. Vi såg denna lag under Fjärde Mosebok 27:1-11.

Rätt att överföra ägandeskap

På samma sätt skall ingen respekt tas angående personerna i arvedelen. Det är också stöld. För egendomarna som tillhör fäderna tillhör stammen i enlighet med jubieel och inte på grund av favör.

Femte Mosebok 21:15-17 15 Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han inte älskar, och båda föder honom söner, både den han älskar och den han inte älskar, och hans förstfödde är son till den han inte älskar, 16 får han inte vid fördelningen av arvet låta sonen till den han älskar få förstfödslorätten på bekostnad av sonen till den han inte älskar, den förstfödde. 17 Mannen måste erkänna den förstfödde, sonen till den han inte älskar, och ge honom dubbla andelen av allt han äger. Det var honom han avlade först, honom tillkommer förstfödslorätten.

Rätten för de förstfödda förlorades genom Israels synd och bland patriarkerna, som vi såg i exemplet med Ruben. Denna handling visar mot förmågan hos de utvalda att förlora sina ställningar genom synd. Rätten för de förstfödda är koncentrerad kring förmågan att kunna bibehålla ansvaret för familjen.

Idén om Rättfärdighet

Genom hela lagen finns en idé och rättfärdighet hos stammen och familjerna. Det finns ett ansvar och förpliktelser hos folket gentemot familjen och nationen. Det följer således ur den logik som gäller Rättsbaserad teori, där det inte kan finnas någon individuell rätt, utan bara en teori om förpliktelser. Det samhälle som maximerar individens rätt misslyckas med att maximera nödvändiga och allmänna förnödenheter i det långa loppet. Därför är hela den bibliska lagen baserad på teorin om förpliktelserna hos familjen och gentemot nationen och härstammar först och främst från en förpliktelse som utgår från Gud. På samma saätt har samhället en förpliktekse gentemot familjerna och de individer som finns däri. Således är hela systemet om rättfärdighet inneslutet som en befalld förpliktelse i det Första och Andra Stora Buden.

Allmän stöld

Den första och primära kategorin under det Åttonde budordet allmän stöld.Det finns, som vi skall se, många former av stöld. De första två formerna av stöld var uttryckta i budorden i sin egen rätt nämligen stöld av liv i det sjätte budordet och stöld av familjer i det sjunde budordet. Det åttonde budordet berör blott med mindre former av stöld i begrepp av egendom, nämligen fastigheter, reella och personliga egendomar. Därför inkluderar det tionde budordet hustrur med materiella och personliga egendomar under klassifiseringen åtrå efter tillgångar tillhörande andra människor. Stöld är av två olika slag. Stöld av mat är en fördömning på både familjen och samhället. Det är inte dess mindre stöld och är betalat för på ett antal sätt, inte minst genom förlust av anseende.

Ordspråksboken 6:30-31 30 Ingen föraktar en tjuv som stjäl för att stilla sin hunger, 31men när han ertappas får han betala sjufalt och lämna ifrån sig allt han äger.

(jfr. Ords. 13:11)

Gud ger välfärd och ingen människa skall heller lämnas att svälta.

Femte Mosebok 8:17-18 17 Tro inte att du av egen kraft och förmåga har skaffat dig denna rikedom, 18 utan tänk på att det är Herren, din Gud, som ger dig kraft att skaffa rikedom, därför att han då liksom i dag kommer att upprätthålla det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.

Rehabilitering är samhällets roll när det gäller behandling av en tjuv (Ef. 4:28).

Stölder i vikt och mått

Tredje Mosebok 19:35-37 35 Ni skall inte handla orätt när ni dömer om längdmått, vikt och rymdmått. 36 Riktig våg, riktiga vikter, riktigt efamått och riktigt hinmått skall ni ha. Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten. 37 Ni skall hålla alla mina bud och stadgar och följa dem. Jag är Herren.

Desamma standardiserade mått skall användas i hushåll eller affärsverksamhet, och det är stöld att använda fel vikter och mått. Ni skall använda hela mått för att förlänga livet, så som i det femte budordet, för detta är också likvärdigt med rättfärdighet och Herrens arbete (jfr. Mika. 6:10-11; Ords. 11:1; 16:11; 20:10, 23).

Femte Mosebok 25:13-16 13 Du skall inte ha dubbla vikter i påsen, större och mindre. 14 Du skall inte ha dubbla mått i huset, större och mindre. 15 Rätta och riktiga vikter skall du ha, liksom rätta och riktiga mått. Då får du leva länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig. 16 Herren, din Gud, avskyr var och en som gör orätt i sådana ting.

Standarderna för vikter och mått är uttalade genom profeten Hesekiel.

Hesekiel 45:9-12 9 Så säger Herren Gud: Israels furstar, nu är det nog! Upphör med våld och förtryck, handla rätt och rättfärdigt, sluta att driva mitt folk från gård och grund, säger Herren Gud. 10 Riktig våg, riktigt efamått och riktigt batmått skall ni ha.11 Efa och bat skall hålla samma mått: en bat skall vara en tiondels homer, en efa likaså en tiondels homer. Måtten skall bestämmas efter homern. 12 På en sikel skall det gå 20 gera. Tio siklar är en femtedels mina, fem siklar en tiondels mina. 50 siklar är en mina.

Stöld genom förtal och ondska

De flesta människor är inte medvetna att förtal och ondska är stöld och skada för den drabbade personen. Människor tänker sig inte för innan de för vidare förtal om andra och detta är på grund av att de har valt en särkild sida i frågan. Falsk religion har genom tiderna varit källa för förtal och ondska än någon annan handling och orsak. När människor inte kan försvara argumentationer, då tar de till förtal och, där de är kapabla, då tar de till mord. Detta är genomgånget i längd i uppsatsen Lagen och det Nionde Budordet [262].

Stjälandet av en persons goda namn står i motsats till Guds Lag och är stöld i dess värsta form.

Stöld genom Upphittande

Det finns en annan kategori av stöld vilken är stöld genom upphittande. Ingen människa får ta till sig egendom som tillhör någon annan, inte ens hans fiender, så som vi sett från texterna (2 Mos. 23:4-5; 5 Mos. 22:1-4).

Rätt till äganderätt – personlig och Eendomsmässig

Egendom är vanligtvis uppdelad i två kategorier, fastighetsmässig och personlig. Fastighetsmässig rätt utgår direkt från ägandeskap och drivande av en rörelse eller en bostad. Dessa aspekter är mestadels vanligen sedda och stöld innehåller vanligtvis en direkt fysisk handling och bortförande av materiella och fysiska föremål. Dessa aspekter är knutna till värdet på det ägda, och förlusten av föremåålet genom dess ersättande eller det uppskattade värdet på ett sådant ersättande.

Rätt i ägandeskap – Materiell och Imateriell

Nästa steg i kategorierna rör materiella och imateriella tillgångar. Förlusten av imateriella tillgångar kan relatera till gott rykte, livskvalite, kärlek och vänskap, kreativa, skapande och konstnärliga rättigheter och därtill hörande ämnen. Dessa ting är mycket svårare att bestämma och värdera, ändå är det ofta dessa saker som människor ser utan skada att förstöra genom hat eller förtal eller åtrå att taga.

Olaglig återhållsamhet av egendom och löner

Det står i motsats till Guds Lag att hålla inne löner eller egendom för the fattiga i form av klädnader och sovplats. Bedrägeri är likaledes förbjudet.

Andra Mosebok 22:26-27 26 Tar du din nästas mantel som pant, skall du lämna tillbaka den före solnedgången, 27 eftersom den är det enda täcke han har. Vad skall han annars svepa om sig när han sover? Om han ropar till mig, skall jag lyssna, ty jag är barmhärtig.

Tredje Mosebok 19:13 Du skall inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något. Du skall inte hålla inne arbetarens lön över natten.

Femte Mosebok 24:14-15 14 Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land. 15 Du skall ge honom hans lön redan samma dag, före solnedgången, ty han är fattig och i trängande behov av den. Annars kan han klaga över dig inför Herren, och du får en synd att svara för.

Löning för dagshyra av arbetskraft skall betalas den dagen. Det är brott mot lagen att innehålla dagslöner över natten. Endast anställning med överenskommelse kan löneutbetalning ske per vecka eller tvåveckorsperioder. Utbetalning av löner månadsvis är i realiteten ett kontraktsbundet avtal mellan två parter.

Dessa delar av lagen är klara och enkla föreskrifter. De hänför till kärnan i lagen om kärlek till sin nästa och granne. Jakob, Jesus broder jar mycket att säga om dem.

Jakobsbrevet 5:1-6 1 Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. 2 Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, 3 ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. 4 Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. 5 Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. 6 Ni har dömt, ni har dödat den rättfärdige, och han gör inte motstånd mot er.

Samma tema återfinns hos Paulus.

Första Timotheosbrevet 5:18 Skriften säger ju: Du skall inte binda ihop munnen på oxen som tröskar och: Arbetaren är värd sin lön.

(jfr. Rom. 13:7).

Gud talade också genom Jeremia:

Jeremia 22:13 Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och murar övervåningen med orätt, som låter sin nästa arbeta utan betalning och inte ger honom lön,

Malaki 3:5 Jag kommer till er för att hålla dom, och utan dröjsmål skall jag ställa trollkarlar, äktenskapsbrytare och menedare till svars och alla som förtrycker daglönare, änkor och faderlösa och som förfördelar invandrare – alla dem som inte fruktar mig, säger Herren Sebaot.

Messias talade om våra löner, vilka vi alla skall erhålla och vilka är lika för alla, nämligen frälsning. De som förtrycker sina inhyrda arbetare och innehåller deras löner på ett orättvist sätt skall inte nå in i Guds kungarike (jfr. Mat. 20:1-16). I samma mening får inte hushållen hålla inne med lönerna för prästerskapet, ej heller för de som arbetar för dem. Ingen av de i tron skall gå från hus till hus (Luk. 10:7; 1Tim. 5:17,18). var och en belönas i enlighet med sitt arbete (1 Kos. 3:8) Men de som vilar i tron skall tjäna som exempel för de andra, och skall hjälpa och skydda dem.

Utlåning av pengar mot ränta

En av de kategorier som är upptecknade som varandes i Guds församling, är personer som inte lånar ut sina pengar mot upplupande av ränta ej heller mot belöning från de oskyldiga. (Ps. 15:5).

Psaltaren 15:5 Den som inte ger lån mot ränta och inte kan mutas att fälla en oskyldig. Den som handlar så står alltid trygg.

Därav följer att utlåning av pengar mot ränta, inte enbart är förbjudet, utan också förhindrar individen från att inträda i Guds kungarike.

Ordspråksboken 28:8 Den som ökar sin rikedom genom ocker och räntor samlar åt den som hjälper de fattiga.

Detta kan ofta inte verka vara fallet i dagliga omständigheter, men vi handlar också i vad gäller förmågan att inträda domen och den första uppståndelsen.

Jeremia ser det som en orsak till förbannelser.

Jeremia 15:10 Ve mig, min mor, att du födde mig, en man som ständigt råkar i tvist och träta med hela världen! Jag står inte i skuld till någon och ingen står i skuld till mig. Ändå förbannar de mig alla.

Gud fördömer den ’blodiga staden’ för dessa synder.

Hesekiel 22:12 12Hos dig dödar man mot betalning. Du ockrar och tar ränta. Du förtrycker din nästa och roffar åt dig. Men mig har du glömt, säger Herren Gud.

Gud talar om dessa distinktioner även i Hesekel 18:3-20. Den själ som syndar, den skall med säkerhet dö. Utlåning mot ränta är här nämnt specifikt som ett sätt att förhindra personen från evigt liv (Hes 18:8, 13). Konceptet om räntebelagd penningutlåning är bundet till avkastning och således är det förbjudet att låna ut mot ränta. Det utesluter de utvalda från den första uppståndelsen. Det är stöld.

Folket var tvunget att belåna sina marker och hus för att köpa säd i återupprättelsen, vid tiden för Esra och Nehemia. Nehemia gjorde så att de människor som tog land och som återtog det, var tvungna att återlämna dem till de rättmätiga ägarna, för utlåning av pengar mot ränta, speciellt i belåning av fastigheter är stöld, och skall inte vara tillåtet i Guds kungarike. Utlåning av pengar mot ränta är mot Guds vilja och måste utplånas.

Nehemja 5:1-13 1 Folket, även kvinnorna, klagade bittert över sina judiska landsmän. 2 ”Vi måste lämna söner och döttrar i pant för att få brödsäd så att vi kan överleva”, sade några. 3 Andra sade: ”Vi måste lämna åkrar, vingårdar och hus i pant för att få brödsäd och hålla hungern borta.” 4 Andra åter: ”Vi måste låna pengar med åkrar och vingårdar som säkerhet för att kunna betala skatt till kungen. 5 Vi är av samma kött och blod som våra landsmän, våra barn är lika goda som deras, och ändå tvingas vi låta våra söner och döttrar bli slavar – ja, några av våra döttrar har redan blivit utnyttjade. Och vi kan ingenting göra, det är andra som äger våra åkrar och vingårdar.” 6 Jag blev mycket upprörd när jag lyssnade till deras förtvivlade klagan. 7 Jag tänkte noga igenom saken och gick så till rätta med stormännen och styresmännen. ”Skall ni kräva in fordringar av era egna bröder?” sade jag. Sedan kallade jag samman ett stort folkmöte mot dem 8 och sade: ”Vi har gjort allt vi kan för att köpa tillbaka judiska bröder som sålts till utlänningar. Skall nu ni sälja era bröder, så att vi måste köpa tillbaka dem också!” Då teg de, de kunde inte komma på någonting att säga. 9 Jag fortsatte: ”Det ni gör är inte rätt. Ni borde ju visa gudsfruktan och inte utsätta oss för hån från folk som är våra fiender. 10 Också jag själv, mina närmaste män och mina tjänare har pengar och brödsäd att fordra av dem, men vi är beredda att avskriva skulden. 11 Lämna nu omedelbart tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivlundar och hus, och avskriv de fordringar i pengar, säd, vin eller olja som ni har på dem.” 12 De svarade: ”Vi skall lämna tillbaka allt och inte kräva något mer, precis som du har sagt.” Jag kallade då på prästerna, och i deras närvaro fick de med ed bekräfta sitt löfte.13 Själv skakade jag ur mantelvecket, medan jag sade: ”Må Gud på samma sätt skaka bort från gård och grund var och en som bryter detta löfte. Må en sådan man bli utskakad och utblottad.” De församlade ropade ”amen” och prisade Herren. Och de höll sitt löfte.

Lagen är klar och tydlig. Pengar som lånas ut skall inte lånas ut mot ränta. Denna räntebelagda utlåning får inte ta någon form, varken när det gäller pengar, eller mat och varor eller tillgångar i någon form.

Andra Mosebok 22:25 Om du lånar ut pengar till en landsman, till en nödlidande i mitt folk, skall d

PO Box 369, WODEN ACT 2606, AUSTRALIA